Två kvinnor – två liv
av
Barbro Johnsson
1. antikvarie
Katalog till utställningen
om två Krusenstiernska kvinnors liv
under andra världskriget
i Krusenstiernska salongen
1:a Advent 2005
Innehållsförteckning
Inledning 3
Estland (1914-1933) 4
Ryska revolutionen, första världskriget och
Hitlers makttillräde i Tyskland
Karen 4
1920-talet 6
1930-talet 9
Lettland (1933-1939) 12
Min mors bortgång 12
Mitt första giftermål, min dotters födelse 13
och min makes bortgång
Mötet och giftermålet med den andre maken 15
Den påtvingade fl yttningen från Baltikum 16
och det tyskockuperade Polen (1939-1945)
Kalisch 1940-1943 19
Karenbach 1943-1945 21
Flykten västerut mot östra Tyskland 1945 25
Thalheim i Östra Tyskland (1945-1947) 27
Krigsslutet 1945 28
Flykten mot väst 1947 31
I Väst (1947) 32
Sverige (1939-1945) 33
Ulrika kallad ”Ulla” 33
Resan till Amerika 35
Min pappas bortgång 1938 och 36
andra världskrigets utbrott 1939
Finska vinterkriget 37
Ockupationen av Danmark och Norge 37
Ransoneringen 37
Vurmen för Hitler 39
Antisemitismen 39
Kontakten med de balttyska släktingarna 39
Krigsslutet 1945 41
Inledning
Utställningen handlar om två Krusenstiernska
kvinnor som tillhör samma släkt.
Den ena föddes som medlem i huvudgrenen
som har levt i Baltikum sedan deras anfader,
Philippus Crusius, kom dit på 1630talet
från Tyskland. Han adlades 1649 av
drottning Christina och fick namnet von
Krusenstierna.
Hans tysktalande ättlingar bodde i Est-
land och Lettland fram till 1939, då Hitler
gjorde en överenskommelse med Stalin att
överlämna Baltikum till sovjetiskt styre.
Balttyskarna förflyttades då ”Heim ins
Reich” till tyskockuperat område i Polen.
Karens liv är präglat av första världskriget,
Estland, ryska revolutionen, depressionen
under mellankrigsåren, Lettland och slutligen
andra världskriget. Det senare gjorde
henne och hennes familj till fl yktingar.
Hon föddes i november 1914, hennes
svenska släkting Ulla drygt ett år senare i
januari 1916. Ullas tillvaro har varit betydligt
lugnare, bland annat beroende på att
Sverige inte var indraget på samma sätt i något
av de historiska skeenden som präglade
Karens liv. Ulla berättar hur hon upplevde
ungefär samma tid fast i Sverige.
De två kvinnornas berättelser sker i jagform.
Berättandet visar att en person är
starkt påverkad av när hon är född, i vilket
land, på vilken plats, i vilken familj samt i
vilken miljö. En del vägval har kvinnorna
kunnat påverka själva, men inte alla. I jag-
berättelserna visar de hur de kände sig och
vad de tyckte och tänkte, vilka som inkluderas
i deras vi och vilka som exkluderas.
Jag har inte analyserat berättandet eller
gjort några tolkningar av det som sägs. Det
är Karens och Ullas berättelser och deras
perspektiv som redovisas.
Då Karens familj flyttade till Polen bodde
de i områden varifrån polacker hade förfl yt
tas, enligt Hitlers politik att skapa ”Lebensraum”
för det tyska folket i öster. Under
denna tid inkallades Karens man som tolk
i Wehrmacht. Han blev därmed en av Hitlers
soldater. Den senares brutala politik
orsakade krig, obeskrivligt lidande och död
för miljoner människor. Den judiska befolkningen
i de ockuperade länderna skickades
till koncentrationsläger för avrättning.
Karens berättande visar att även den
tyska civilbefolkningen tillhörde dem som
fick betala ett högt pris för den Nazityska
politiken.
Om Baltikum hade förblivit självständigt
och de balttyska Krusenstiernorna hade fått
bestämma hade de troligtvis inte lämnat
området. Det hade varit deras Heimat (hem)
sedan hundratals år tillbaka, men av rädsla
för vad kommunisterna skulle kunna tänkas
göra med dem, flera av deras släktingar
hade dödats under ryska revolutionen,
vågade de inte stanna efter överlämnandet.
Det blev ett val mellan pest och kolera.
Nästan hela Karens egen familj överlevde
kriget, utom ett nyfött barn, Helga, som
dog under fl ykten.
Ullas berättande visar stämningen i
Sverige och den rädsla som fanns för att Nazityskland
skulle ockupera även detta land.
Livet här kännetecknades av ransonering,
mobilisering, det vill säga männens inkallelser
till det militära, samt mörkläggning.
Mottot var ”en svensk tiger”.
Båda kvinnorna upplevde de kalla krigsvintrarna
var och en på sitt håll. Karens liv
blev mer och mer dramatiskt allteftersom
kriget fortskred och de sovjetiska trupperna
drog sig västerut. I Sverige befann sig Ulla
i det småländska Lenhovda och hade helt
andra bekymmer.
Det var först när Karen kom som fl ykting
med sin familj till Sverige som de träffades
och lärde känna varandra.
- 3
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Estland (1914-1933)
Ryska revolutionen, första världskriget
och Hitlers makttillträde i Tyskland
Karen
”Jag föddes den 6 november 1914 i Reval
(Tallinn), Estland, samma år som första
världskriget bröt ut. Jag var äldsta dotter
till Eduard von Krusenstierna (1875-1934)
och Maud född von Mickwitz (1891-1933).
Min far Eduard tillhörde den balttyska huvudgrenen
av den svenska adliga ätten von
Krusenstierna. Han skickades till Polen för
att lära sig jordbruksskötsel i unga år.
När han kom hem fick han överta släktgodset
Haggud år 1894, som medlemmar
av släkten von Krusenstierna hade ägt sedan
mitten av 1600-talet då min förfader
Philippus Crusius fick det. Min far skötte
det enligt storgodsprincipen. Det fungerade
inte. År 1904 gick godset i konkurs och
en av mina farbröder trädde in och löste
in inteckningarna och övertog det. Mellan
1905 till 1917 var min far anställd
vid estländska statliga kreditkassan som
taxator. Från 1923 till 1927 arbetade han
vid bankirfirman Scheel & Co. Därefter
fick han arbete vid en verk-stad, när den
brann ned byggdes den inte upp igen och
han blev arbetslös.
Den 11 augusti 1916 föddes min syster
Ulrike, kallad ”Ullo” på godset Lodensee.
Den 29 september 1917 utökades familjen
med systern Mary som föddes på Uemois.
En kort tid efter det inträffade oktoberrevolutionen
i Ryssland. Många personer
med adlig bakgrund blev arresterade, bortförda
och mördade. Min farbror Gottfrid
”Jag föddes 1914 och var ett oroligt barn, så till den grad att
mina föräldrar anställde en barnsköterska för att min mor
skulle få avlastning. Hon hette Christine Wenzel och kallades
Kiine. Jag lugnade mig på några dagar, när hon kom in i
familjen. Hon stannade hos oss i sammanlagt åtta år.”
Ur: Karens album.
- 4
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Min far Eduard von Krusenstierna
föddes på släktgodset Haggud i Estland.
Han var yngste son till Georg Teodor
von Krusenstierna (1829-1898) och
Elisabeth Christina von Middendorf
(1831-1924). Fotografiet är taget
1899.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
Nikolaj, som var läkare och borgmästare i
Hapsal mördades av ryska matroser.
På kvällen den 14 februari 1918 togs
min far till fånga av bolsjeviker. Han blev
kroppsvisiterad och förd till Reval, där
han hölls i förvar i väntan på transport till
Ryssland. Han lyckades ta sig ur situationen
och rymde till skogs, där han höll sig gömd
hos en skogvaktare. Under tiden landsteg
tyska soldater vid nordestlands kust och
ockuperade området. Min far kunde då
återförena sig med familjen.
”Min mor Maud och min mormor Mary
von Mickwitz. Familjen von Mickwitz
bodde i Reval, i närheten av Sankt
Olai kyrkan. Fotot bör vara taget kring
sekelskiftet1900.”
Ur: Karens album.
Vi flyttade sedan till Mehntak, där vi
bodde i förvaltarbostaden. Det var svårt att
få tag på livsmedel, men eftersom vi bodde
på landet klarade vi oss förhållandevis bra.
I städerna rådde hungersnöd.
Godset som mina föräldrar bodde på användes
som tyfuslasarett av kväkarna under
första världskriget. Min mor hjälpte till med
vården av de sjuka. Det var ett obeskrivligt
elände och folk dog som fl ugor.
- 5
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Min mor utbildade sig till sjuksköterska vid
universitetskliniken i Riga, Lettland, 1911-
1913. Fotografiet är taget den 13 augusti
1913, troligtvis i samband med hennes
utexaminering.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
”Min far år 1913. Fotografiet är taget
några år innan ryska revolutionen bröt ut.
Den påverkade livet för adeln i Estland.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
1920-talet
”Här är min familj samlad. Fotografiet är taget år 1923. Från vänster
Ulrike ”Ullo”, min mor med Hedda i knät, själv står jag i bakgrunden,
framför mig står min syster Mary och Heinz sitter i min fars knä”.
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
- 6
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Det här fotografiet är taget vid samma tidpunkt, men bara på oss syskon.
Från vänster står min syster Ullo. Hon bär en blus med sjömanskrage,
som var mycket modern på 1920-talet. Jag står i mitten och har en
sommarklänning på mig.Till höger om mig står Mary i randig klänning.
Längst fram är tvillingarna Heinz och Hedda.”
Ur: Karens album.
År 1921 fick jag två syskon till. Tvillingarna
Heinz och Hedda föddes på godset
Illuck. Min far fick äntligen en efterlängtad
son.
År 1924 var det kuppförsök i Estland,
men det märkte vi inte av då vi bodde i
Nömme. Det var bara tågen som inte gick.
Ryssland försökte annektera Estland. Utanför
huvudstaden Reval låg engelska krigsfartyg
beredda att ingripa. Kuppförsöket
slogs tillbaka.
Den tyska befolkningens ställning i Est-
land blev bekymmersam. Myndigheterna
tog ifrån oss våra rättigheter med hjälp
av en förändrad lagstiftning. Följden blev
arbetslöshet och fattigdom. Mina föräldrar
tvingades sälja möbler och silver för att
kunna betala för de nödvändigaste utgifterna.
Därutöver hade de svårt att komma
överens. Pengarna räckte inte hur sparsamt
de än levde. De fick hyra ut en del av sin
bostad till en lärarinna på Elisenschule, där
jag gick.
År 1928 då jag var 14 år gammal skickades
jag till Viborg i Finland, till en familj
med en dotter som skulle lära sig tala tyska.
Jag hade hemlängtan och kom i konfl ikt
med frun i huset som läste mina brev.
Hemma i Nömme byggde min far om stallet,
dit föräldrarna flyttade medan de hyrde
ut huset till sommargäster.
Hela familjen fick scharlakansfeber år
1929, utom jag. Vi fick lämna huset vi
bodde i eftersom det skulle säljas. Mina
föräldrar hittade ett mindre hus i närheten.
Föräldrarna beslutade att jag och min syster
Ullo skulle gå på internatskola i Pernau.
Min far som var arbetslös fi ck arbete på
en reparationsverkstad där. Min mor, min
syster Mary och tvillingarna bodde i en
liten lägenhet i Nömme. Min mor arbetade
hos en snickare som polerare. Hon cyklade
varje dag till arbetet, en sträcka på 10 km.
Som en följd av scharlakansfebern och det
hårda arbetet fi ck hon hjärtfel.
- 7
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Jag trivdes inte på internatet. Jag kom inte
överens med min rumskamrat. Vi avskydde
varandra från första stund. Jag stod ut en
termin sedan flyttade jag hem till min far
och gick till skolan därifrån.
Mina föräldrar skulle fira jul ihop, men
så fort de möttes började de gräla. Min far
var sjuk, men inte någon visste vad det var
för fel på honom. Han hade dåligt humör
och det gick ut över mig, eftersom jag kom
bra överens med min mor.
”Detta är jag år1925. Jag kommer mycket
väl ihåg när fotografiet togs. Jag ser arg ut på
bilden för att jag var förgrymmad över att vi
var så fattiga och att mina föräldrar inte kunde
hålla sams.” Ur: Karens album.
”Mitt barndoms sommarparadis.Villan som mina föräldrar hyrde i Hohenhaupt i Nömme. När vi flyttade
dit 1922 hade ryska militärer bott i det. Huset var konstruerat inuti av tjocka stockar som var tätade med
mossa.Vägglössen trivdes i mossan. Det första vi fick göra var att sanera det.Vi bodde där till 1926. Från
sovrumsfönstret på andra våningen hade vi utsikt över havet.Varje dag pendlade min far till sitt arbete i
Reval.” Ur: Karens album.
- 8
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Min mor Maud år 1930. Hon var 39 år då ”Min far Eduard år 1930.”
fotografiet togs.” Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM. Ur: Karens album.
1930-talet
År 1930 åkte jag på konfirmationsläger
till Haggers. Jag blev konfirmerad i Pernau
kyrka, därefter blev jag sällskapsdam hos
en fru.
År 1931 blev min far arbetslös. Själv kom
jag till sjukhus. Jag hade fått blindtarmsinflammation.
Mina föräldrar beslutade sig
för att skiljas.
1932 var jag inne på mitt 18 år. Efter
skilsmässan från min far hade min mor
träffat en bekant från tiden i Riga. Han var
sjökapten och hette Gerhard Karpoff. De
gifte sig 1932. Min mor och mina syskon
lämnade Estland och flyttade tilll honom
i Riga i grannlandet Lettland och det var
en sorgens dag för min far, när hans barn
lämnade landet.
- 9
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Denna bild på mig är tagen år 1930. Samma
år blev jag konfirmerad i Pernau kyrka. Jag
läste för en präst som var gift med en av mina
kusiner.” Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
”Min yngsta syster Hedda år 1930. Hon bär den ”Min ende bror Heinz, som var tvilling med
för tiden så moderna sjömansskjortan”. Hedda. Även han är iklädd sjömanskostym.
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM. Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
- 10
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Min familj år 1930 i Pernau. Pernau är en liten stad som ligger vid Pernauviken i Estland. Genom staden
rinner en flod med samma namn. Under sommaren fördubblades invånarantalet, då det kom turister i stora
skaror bland annat från Sverige. Från vänster Mary, min far Eduard, tvillingarna, Heinz och Hedda, min mor
Maud och bakom henne står min syster Ullo.” Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
”Här är jag 17 år gammal år 1931.”
Ur: Karens album.
- 11
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Lettland
(1933-1939)
Det var depression i Europa och min
styvfar blev arbetslös. Min mor började
arbeta som sjuksköterska i Riga. Över sommaren
tog hon med sig oss barn till Assern
vid Rigas strand, där hon hade hyrt en
lägenhet åt oss. Hon hade mycket ont om
pengar. Men livet vid havet var skönt. Vi
badade varje dag. När hösten kom gav jag
mig iväg till skolan i Pernau igen. Det var
sista terminen på gymnasiet. När jag kom
hem till min mor och mina syskon för att
fira jul var min mor mycket mager. Hon såg
eländig ut. Jag återvände till Pernau efter
skolledigheten och var djupt oroad för min
mors hälsa.
”Den sista bilden som togs av min mor
från 1932. Hon dog hastigt efter en
tids sjukdom i Riga.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
Min mors bortgång 1933
I mitten av februari 1933 fick min mor
svår lunginflammation. Jag begav mig
från Pernau till Riga. Natten till den 28
februari 1933 dog min mor 42 år gammal
av hjärtfel.
”Min styvfar Gerhard Karpoff.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
Vår styvfar var arbetslös och kunde inte
försörja oss. Släkten höll rådslag och det
bestämdes att vi barn skulle tas om hand
av olika släktingar. Tvillingarna Heinz och
Hedda kom till farbror Leo och faster Elisabeth
von Krusenstierna. Mary togs omhand
av morbror Hans von Mickwitz. Ullo kom
till faster Helen von Ramm och jag kom till
”Tante” Mary von Krusenstierna.
Sommaren 1933 tog vår styvfar med sig
mina syskon på semester till en sjö i Lettland,
utom Hedda och jag. Jag befann mig
hos morbror Hans, när jag fick ett telegram
som meddelade att vår styvfader och min
lillebror hade drunknat under en segeltur.
Jag reste till deras begravning och efter
jordfästningen begav jag mig till Riga för att
städa i lägenheten, där min mor och mina
syskon hade bott.
- 12
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Sommaren 1933 avled vår styvfar
och min lillebror i en segelolycka i
Lettland.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
Mitt första giftermål,
min dotters födelse
och min makes bortgång
En dag knackade det på dörren. Utanför
stod en ung man som undrade om han
kunde hjälpa mig med något. Han hette
Benno von Schlippe och var lärare vid en
tysk grundskola i Riga. Jag visste inte vem
det var så jag slog igen dörren framför näsan
på honom.
Jag fick senare veta att det var en släkting
till grannarna så jag fi ck be honom om ursäkt.
Efter en tids bekantskap friade han.
Jag sade ja och vi gifte oss den 4 januari
1934. Efter giftermålet flyttade vi till en
förstad till Riga som hette Thorensberg.
”Benno och jag vid förlovningen i Riga, Lettland
år 1934. Vi gifte oss den 4 januari samma år. ”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
- 13
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Pernau den 5 juli 1936. På fotografiet
syns min kusin och hennes man, jämte
Cecilia von Krusenstierna som bär en
urringad, randig klänning. Cecilia är syster
till Ulla von Krusenstierna. I förgrunden står
min dotter Ulla von Schlippe.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
I maj 1934 fick jag veta att min far hade
avlidit på ett sjukhus i Reval. Den enda i
familjen som kunde delta i begravningen var
min syster Mary. Den 11 november 1934
föddes Bennos och min dotter Ulla.
På sommaren 1935 insjuknade Benno i
lunginflammation och hamnade på sjukhus.
Den 14 juli skulle jag besöka honom
tillsammans med min svägerska Vera. När
vi kom dit hade Benno avlidit i blodpropp.
Jag stod ensam med vår lilla dotter. Dottern
och jag flyttade tillfälligtvis hem till mina
svärföräldrar. Själv sökte jag in till Herderinstitutet
för att studera konsthistoria och
teologi, men eftersom jag inte hade några
pengar kunde jag inte ta någon examen. Jag
fick istället söka arbete och lämna bort Ulla
till en av mina kusiner i Estland.
”Detta är jag år1936. Då stod jag och
skurade krukor i en handelsträdgård i Lettland.
En kort tid innan jag träffade
min andre man Georg.”
Ur: Karens album.
”Min äldsta dotter Ulrika „Ulla”
von Schlippe, född den 11 no-
vember 1934. Fotografiet är taget
år 1937, då hon var tre
år gammal.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
- 14
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Mötet och giftermålet
med den andre maken
I början av 1936 stod jag och skurade
blomkrukor i handelsträdgården Reim.
På samma ställe arbetade en ung man som
hette Georg G. Han var av tyskt ursprung
och född i Sankt Petersburg, Ryssland.
År 1937 förlovade vi oss. Georg hade
börjat studera ekonomi men hade inte råd
att fullfölja studierna. Situationen för tyskarna
i Estland och Lettland försämrades
på 1930-talet. Vi fick inte köpa mark. Våra
föreningar och kyrkor exproprierades.
Under tiden kom Adolf Hitler till makten
”Ulla och jag 1937.
Fotografiet är taget
medan vi fortfarande
bodde i Lettland.”
Ur: Karens album,
foto Georg.
”Georg och jag vid stranden i Riga,
Lettland cirka 1937. Jag träffade
honom när jag arbetade i handels
trädgården.”
Ur: Karens album, foto Georg.
i Tyskland år 1933. Bland de unga balttyskarna
var det delade meningar om Hitler.
Vintern 1937 åkte jag tillbaka till Estland
och vistades en månad som sällskapsdam
hos en gammal dam, därefter hämtade jag
Ulla hos min kusin och vi åkte tillbaka till
Riga.
Den 29 mars 1937 gifte Georg och jag
oss. Den 8 januari 1938 föddes vårt första
gemensamma barn ”Kicki”. Den 26 april
1939 föddes ”Ursel”. Min lillasyster Hedda
var på tillfälligt besök hos oss under sommaren.
Vi hade mycket lite pengar att leva
på. När jag träffade Georg hade han en
Leica-kamera. Han var oerhört intresserad
av fotografering och framkallade sina bilder
själv.
- 15
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Detta fotografi togs i samband med vår dotter Ursels dop i Riga 1939. Jag har henne
på ena armen och Kicki på den andra. Ulla håller armen om sin styvfar Georgs hals.”
Ur: Karens album.
Den påtvingade fl yttningen från Baltikum och
det tyskockuperade Polen
(1939-1945)
När andra världskriget bröt ut kom ett
upprop från Tyskland att tyskarna i Baltikum
skulle flytta. Det var ”die Umsiedlung”,
då Hitler kallade personer med tyskt
ursprung ”Heim ins Reich”. Det handlade
om oss vars släkter hade levt i Baltikum i
fle-ra hundra år. Vi fick packa våra saker,
sälja det som vi inte kunde ta med oss och
ge oss av därifrån. Det var en politisk överenskommelse
mellan Tyskland och Ryssland
om att Baltikum skulle överlämnas
till Ryssland som gjorde att vi fi ck lämna
landet. Vi åkte båt. Min äldsta dotter Ulla
var fem år, Kicki var två år och Ursel ett
halvår vid den tiden.
När tornen från Riga försvann i horisonten
var det som om dörren till mitt ”Heimat”
stängdes och nyckeln kastats bort för
alltid. Båtresan förlöpte utan intermezzo.
Barnen var försedda med namnbrickor med
hyttnummer runt halsen och tyckte att det
som hände var nytt och spännande.
Efter ett dygns resa lade fartyget till i
Gotenhafen (Gdynia). Där möttes vi av en
musikkår som spelade, sedan slussades vi
vidare till en stor lokal, där vi fick mat och
önskades välkomna till Tyskland. (Området
vi kom till var ockuperat av tyska trupper
och räknades till Tyskland.)
Efter en tids väntan fick vi stiga på ett tåg
som förde oss till ett obekant mål. Vi reste
hela natten och nästa förmiddag anlände
vi uttröttade till Hinterpommern och en by
som hette Selchow, där skaffade vi oss eget
hushåll så snart vi kunde. Vi fi ck ransoneringskort
att handla mat för. Vintern kom
tidigt det året. Det snöade och fönstren i
rummet var tjocka med frost. Vattnet i köket
frös. Vi firade Ullas femårsdag i Selchow
tillika med vår första jul i det ockuperade
Polen. Vad som hade hänt med våra släktingar
visste vi inte.
- 16
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Här befinner vi oss i Kalisch, som
tillhörde det tyskockuperade Polen.
Dit kom vi efter att ha lämnat Lettland
1939, då Hitler kallade oss balttyskar
Heim ins Reich. Fotografiet är troligtvis
taget 1941. Från vänster Ulla, Kicki och
jag med Ursel i knät och bredvid oss
sitter Georg.”
Ur: Karens album.
”Från vänster Ulla, Kicki och
jag med Ursel i knät.Vi är i
vår bostad i Kalisch i Polen
mitt under kriget 1941.”
Ur: Karens album.
- 17
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Den 11 januari 1940 befalldes vi att resa
till Posen, där skiljdes vi åt. Georg kom till
ett läger för män och jag och barnen till
ett hus, som tidigare varit sjukhus. Ursel
blev sjuk och kräktes. Lägerläkaren ansåg
att hon var så pass dålig att hon bara hade
några dagar kvar att leva. Han visste inte
vad han skulle göra med henne och bad om
tillåtelse att få utföra ett experiment. Han
hade läst i en tidskrift att förtunnad saltsyra
skulle kunna hjälpa. Han ville ge henne
fyra droppar varje dag. När Ursel skulle få
mat stod en sjuksköterska bredvid och såg
förvånat på när portionen minskade. Experimentet
lyckades och Ursel klarade sig.
”Kicki med sin älskade farmor Elekonida
Bergmann. Fotografiet är taget cirka
1941 i Kalisch, i det ockuperade Polen.”
Ur: Karens album, foto Georg.
”Ulla på besök hos sin styvfarmor
Elekonida Bergmann.”
Ur: Karens album, foto Georg.
”Här är en glad liten Ursel som hjälper till med
att tvätta kläder.”
Ur: Karens album, foto Georg.
- 18
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Kalisch 1940-1943
Vi stannade i lägret i Posen en månad. I
början av 1940 präglades vårt liv av kriget.
Georg fick veta att hans bror Witja och hans
föräldrar hade kommit till Kalisch (Kalisz
på polska). Georg gjorde vad han kunde för
att förena familjerna och i slutet av 1940
kunde vi också flytta dit. Georg hade fått
anställning som parkförvaltare där. Vi ville
inte ha en lägenhet som någon polack tvingats
lämna, därför hyrde vi ett hus i utkanten
av staden av en tysk trädgårdsmästare som
flyttat tillbaka till Tyskland. Det var ett litet
trivsamt hus med lågt i tak och bjälkar.
Det var meningen att den polske stadsträdgårdsmästaren
skulle bli bortskickad
och ersatt av Georg, men Georg genomdrev
att han fick stanna kvar. Trädgårdsmästaren
var en stor tillgång. Han kunde allt och
kände alla. Vår son Bernd föddes den 19 juli
1940. Jag var då på mitt 26:e levnadsår.
Kriget var närvarande genom nyheterna
på radion och diverse inskränkningar i tillvaron.
Kvällstid var det mörkläggning och
utegångsförbud. De tyska myndigheterna
kontrollerade befolkningen.
Den 21 juni 1941 bröt kriget mellan
Tyskland och Ryssland ut. Det kom som
en chock för oss.
Min man Georg som var född av tyska
föräldrar i Sankt Petersburg och behärskade
ryskan bättre än tyskan kallades in som tolk
i Wehrmacht, den tyska armén, efter en kort
utbildning i Berlin.
Vintern var kall och snörik. Fronten stod
stilla. I Donezbecken (Donetsbäckenet) i
Ryssland gjorde ryssarna ett genombrott
den 20 januari 1942. Den tyska armén var
dåligt utrustad med varma kläder och i
Tyskland gjordes insamling av rockar och
yllesaker till soldaterna.
- 19
”Här sitter lille Bernd på en sommaräng i
Kalisch cirka 1941.” Ur: Karens album.
”Kicki med hål på strumpan 1941.”
Ur: Karens album.
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Här är en svit med sommarbilder från den tid då vi bodde i Kalisch (Kalisz) mellan
1940-43. De ger ett sken av lugn och ro. Från den stund då kriget bröt ut år 1941 mellan
Tyskland och Ryssland, påverkades vårt vardagsliv.
”Ursel och Kicki i Kalisch cirka 1941.” ”Georg med sin äldste son Bernd på armen i
Ur: Karens album. Kalisch 1941.” Ur: Karens album.
”Ulla till vänster, jag med Ursel i knät och Kicki. Fotografiet är troligtvis från 1942 då vi
fortfarande bodde kvar i Kalisch.” Ur: Karens album.
- 20
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Karenbach 1943-1945
Georgs enhet befann sig i Donezbecken,
där de blev inringade av ryska soldater.
De försökte ta sig ut i snöstorm och minus
fyrtio grader. De tyska trupperna led stora
förluster. Georg förfrös båda fötterna och
hamnade på sjukhus. En läkare ville amputera
båda hans ben, men Georg vägrade.
Först blev han förd till Krakow och därefter
till Gmunden, där han återhämtade sig. Två
veckor senare kom han till Berlin och därefter
till Posen. När han var i Posen kunde
han besöka oss. Efter att ha varit hemma i
två dagar måste han återställa sig i tjänst.
Eftersom han inte var frisk fi ck han sex
veckors permission och kunde sedan hjälpa
till med vårbruket. Han blev friställd och
hjälpte även sin far med dennes trädgårdsmästeri.
Den 20 maj 1942 föddes Brigitte. Det
fanns en ”Ortsbauernführer” som ville åt
marken som vi brukade, eftersom han fi ck
för sig att den skulle vara åtråvärd efter
kriget. På grund av det fick vi fl ytta från
Ka-lisch och överta en rörelse i Karenbach,
6 km från Kalisch. Den bestod av tre gårdar
som var sammanslagna till en. Ägaren hade
kastats ut. Vi flyttade in där den 6 augusti
1942. Huset var i dåligt skick. Vi fi ck renovera
det, lägga in nytt golv, leda in vatten i
köket och ordna toalett och badrum.
Vi hade 30 stycken polacker anställda hos
oss. Vi försökte behandla dem så anständigt
som möjligt. Det var personer som annars
skulle ha förflyttas till generalguvernementet.
Det förekom att vi hade problem med
”Detta är ett fotografi på personalen vid parkförvaltningen i Kalisch.”
Ur: Karens album.
- 21
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Jag, Ulla och Kicki cirka 1942 i Kalisch.”
Ur: Karens album.
dem, men trots det lät vi dem arbeta kvar.
Vi kom för det mesta bra överens med folk.
Relationerna fungerade och vi ville hjälpa
dem så mycket som möjligt. Sonen Werner
kom till världen den 19 juli 1943. Georg
blev inkallad till folkstormen då och då.
Han var även borta på övningar och kurser
och under tiden var jag ensam med barnen.
Det var hemskt när hunden skällde om nätterna
och jag gick till fönstret med en pistol
i handen för att se vad som var på gång. I
Warszawa pågick kriget för fullt. Vi kunde
höra kanonmullret med östanvinden.
”Kalisch cirka 1942. Georg är hemma på
permission från tjänstgöring i Wehrmacht. Jag
sitter till vänster med Bernd i knät, Georg har
Kicki och Ursel i sitt knä.”
Ur: Karens album.
- 22
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Georg på permission från Wehrmacht med ”Ursel i sin ”Wetterfleck.”
Bernd i knät.” Ur: Karens album. Ur: Karens album.
”År 1943 Werner föddes. Från vänster Kicki, Ulla, Ursel och Bernd. Vi bodde då i Karenbach.”
Ur: Karens album.
- 23
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Från vänster Bernd, Ursel, Kicki, Ulla och Brigitte år1944. Barnen är klädda i en så kallad ”Wetterfleck”,
kläder som jag köpte åt dem då jag var i Innsbruck och hälsade på min
syster Hedda.De var tillverkade av ull och av märket Loden.” Ur: Karens album.
”Mina barn i sandlådan i Karenbach hösten 1944. Från vänster Ulla, Kicki, Ursel, Bernd, Brigitte
och Werner.” Ur: Karens album.
- 24
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Karenbach 1944. Från vänster Ulla, Kicki, Ursel, Bernd, Brigitte och Werner i sandlådan.”
Ur: Karens album.
Flykten västerut mot östra Tyskland 1945
I början av januari 1945 hopade sig ryktena
att tyskarna i Polen skulle evakueras.
Budskapet fördes vidare man mot man,
men det fick inte sägas högt. Ryssarna hade
gjort ett genombrott och engelsmännen
och amerikanarna var på frammarsch. Den
tyska civilbefolkningen visste egentligen
inte vad som hände. Folk började packa
sina tillhörigheter i smyg. Den 17 januari
1945 dog min svärfar. Dagen därpå fi ck vi
order om att ge oss iväg. Vi tog med oss vad
vi kunde av mindre saker som fotografi er,
silver, smycken och kläder och reste till min
svärmor i Kalisch. Läget var förvirrat.
På natten till den 19 januari var det dags
för mig att få barn och lilla Helga kom till
världen. Dagen därpå den 20 januari be
gravdes min svärfar. Vi gav oss iväg med
tre vagnar, Georg med vår familj, min svägerska
Annemarie, morbror Adja och min
svärmor. Första dagen färdades vi 30 km.
Därefter skulle vi åka mot Posen. Det var
blankis på vägarna och mycket kallt. Jag
låg nedbäddad i en av vagnarna med Helga
på armen. På kvällen tog min svägerska
med sig lilla Helga in i ett hus för att linda
henne. Helga blev troligtvis kall, för hon
fi ck hög feber och dog efter några timmar,
två dagar gammal.
Vid nästa stopp, i ett övergivet hus, hittade
Georg en liten övergiven låda som han
klädde med papper och lade Helga i. På så
sätt kunde vi ta henne med oss. Helga begravdes
i Löwenberg i närheten av Berlin.
- 25
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Pappa Georg har radat upp sina barn för fotografering. Från vänster Ulla, Kicki, Ursel, Bernd och Brigitte vid
systern Helgas grav.” Ur: Karens album.
”Helgas grav i Löwenberg, Berlin.”
Ur: Karens album.
- 26
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Under natten åkte vagnen i diket. Det var
inte någon som brydde sig om oss, men vi
försökte lasta ur vagnen för att lätta på bördorna.
Till slut kom några soldater som informerade
oss om att vi inte kunde fortsätta
på bron över Warthe. Den skulle sprängas.
Soldaterna hade inte någon möjlighet att
hjälpa oss. I stället fick vi spänna för en häst
från en annan vagn. Sedan gick det bättre.
Vi kunde åka vidare via en annan väg. Runt
omkring oss i dikena låg sängkläder, lådor
och täcken. Det var fl er som hade råkat ut
för samma sak. Ovanpå allt detta, denna
hemska natt, var det dimma, blankis, och
skärande kallt. I fjärran hördes kanonerna.
Dagen därpå anlände vi till Schrimm. Orten
var evakuerad. Lasarettet hade blivit
beskjutet och hus brann. I fjärran kunde vi
skymta ryska pansarvagnar.
Georg fann en tom buss med chaufför
åt oss innan han måste infinna sig hos
”Volksturm”. Bussen fick vi inte behålla
då en läkare från lasarettet ansåg att han
behövde fordonet för sina förnödenheter.
Vi fick lämna bussen. Jag var så trött att
jag inte orkade reagera. Läkaren tog mig
i armen och slängde ut mig och barnen i
snön. De andra fick också stiga ur. Av en
tillfällighet upptäckte Georg vår belägenhet
och utan att fråga lämnade han sin trupp
för att hjälpa oss.
Georg tog med oss till ett hus där det
fanns ukrainska soldater. Därifrån kunde
vi ta oss vidare. Ryssarna var att vänta
när som helst. Georg förhandlade med
några järnvägsarbetare som såg till att
vi fick plats i en öppen godsvagn. Vi fi ck
vänta länge på transport, eftersom det
inte fanns något lokomotiv. Det skulle
komma från en annan station. Till slut
kom vi iväg. Jag var sjuk och hade hög
feber. Vi åkte och åkte och det enda vi fi ck
oss till livs var litet vatten. Tåget stannade
i Cottbus.
Så småningom kom jag till ett sjukhus,
medan familjen fortsatte med tåg till slutstationen
Reinsberg nordväst om Berlin.
På sjukhuset fick jag veta att jag hade
barnsängsfeber. Efter en vecka rymde jag
från sjukhuset. Då började jag söka efter
Georg och barnen över hela Tyskland. Un-
der sex veckors tid letade vi efter varandra,
tills vi en dag återförenades av en slump i
Bitterfeld.
Thalheim i
Östra Tyskland
(1945-1947)
Under sökandet var jag med om det stora
amerikanska bombanfallet på Berlin den 8
februari 1945. För Georgs del var det farligt
att färdas utan tillstånd. Han räknades som
desertör. Vi kom till Thalheim, nära Bitterfeld
och fick logi i ett tvåvåningshus. Där fi ck
vi kämpa mot huvud- och klädlöss. Werner
fick mässlingen. Han var sjuk länge, innan
han tillfrisknade. Klockan nio varje kväll
gick fl yglarmet. Vi fick då ta oss ned- för
trappan, genom köket och ner i källaren.
Barnen sov fullt påklädda och var svåra att
väcka. Min svärmor var sjuk och rädd för
att hamna i händerna på ryssarna.
Den 9 april 1945 skulle Georg ge sig av
till armén. Det blev ett känslosamt avsked.
Framtiden kändes oviss och hopplös. De
allierades bombningar av Tyskland fortsatte.
Himlen var upplyst av fosforbomber.
Vi hörde flygplanen komma och nedslagen
från bomberna.
En dag lekte barnen på gården bakom
huset då ett litet amerikanskt fl ygplan fl ög
över området. Det hade radiokontakt med
artilleriet. Bombnedslagen kom närmare
och närmare. Jag ropade in barnen och de
gömde sig i källaren. Så kom nedslaget och
hela huset skakade. Sedan blev allt tyst. Jag
skickade upp Ulla för att leta efter hennes
styvfarmor. Efter en stund kom hon tillbaka
och berättade att trappan var skadad och
att det var ett stort hål i väggen. Jag klättrade
upp för trappan. När jag kom upp
var allt trasigt. Dörren hade slitits bort av
lufttrycket och bakom dörren låg min svärmor.
Hon var död. Det var ett terrordåd.
Flygplanet flög så lågt att besättningen såg
barnen leka. Nästa dag kom grannen – en
- 27
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Kyrkan i Thalheim, den ort dit vi kom år 1945.Vi bodde kvar där till vi flydde västerut år1947.”
Ur: Karens album.
äldre man med kärra. Han tog med sig min
svärmor till kyrkogården för att begrava
henne. Det var otroligt stilla runt omkring
oss på kyrkogården. Det fanns inte en
människa på gatan. Bredvid kyrkan fanns
en grav som var uppskottad, där sänkte vi
ner kistan och jag bad Fader vår. Vi lade
igen graven utan att kunna lägga på några
blommor. Det fanns inte några att tillgå.
Därefter kom amerikanarna och ockuperade
byn. De kunde dock inte hålla den.
Den tyska civilbefolkningen försökte klara
sig efter bästa förmåga. Vi lagade mat till
och från och levde av det som fanns.
Några dagar senare började beskjutningen
igen, denna gång med maskingevär. Vi blev
anropade på engelska att komma ut. Det
var amerikanska soldater som genomsökte
källaren, medan jag och barnen fi ck vänta
i köket. Efter en stund gick de.
En annan kväll, ganska sent, satt jag och
stoppade strumpor, då en bil stannade utanför
vårt hus och två soldater klev ut. De
var tämligen angelägna att få komma in. Jag
tyckte inte att det var någon bra idé, eftersom
jag hade sex barn som låg där inne och
sov. En av soldaterna kom in. Han gick runt
och kontrollerade om det stämde. Därefter
blev de ”fredliga” och började prata med
mig. De berättade att hela området skulle
övergå i rysk förvaltning. Mycket riktigt,
amerikanarna lämnade området och ryssarna
tog över. Thalheim kom att bli en del
av Östtyskland.
Krigsslutet 1945
Första månaden efter krigsslutet 1945
var det val. Staden fick en kommunistisk
borgmästare som hette Pfarr. Han ville
skicka mig till Baltikum till mitt ”Heimat”,
som då tillhörde Ryssland. Jag var rädd att
Georg aldrig skulle hitta oss om vi reste dit.
Vem garanterade att jag kom till ”Heimat”?
Borgmästaren gav mig order att packa. Jag
fick tre dagar på mig, sedan skulle jag ge
mig av.
- 28
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Jag blev förtvivlad och vände mig till en
bekant i grannbyn som också kom från
Baltikum. De sa att eftersom jag var tyska
skulle jag påminna myndigheterna om det.
Jag hade identitetshandlingar som bestyrkte
det. Efter några dagar fick jag besked att jag
fick stanna. Under tiden hade min äldsta
dotter Ulla blivit mobbad i skolan, eftersom
hon hade ett von i sitt efternamn. Jag fi ck ta
henne med mig till hennes farmor i Bremen.
När jag kom tillbaka till östzonen inträffade
en komisk händelse, då jag passerade en
gränskontroll och vakterna anklagade mig
för att försöka ta mig till väst. De krävde
att jag skulle betala en straffavgift på 100
Mark för mitt tilltag. Jag menade att det
inte stämde. Jag kommer från väst och skall
till öst. Jag tänkte att klokheten borde segra,
men vakten gav sig inte. När jag hade betalat
mina böter frågade han: Var det vackert
i väst? Jag nickade och fi ck gå.
Efter en tid fick jag ett livstecken från Georg.
Han hade blivit tillfångatagen av ryska
trupper i Tjeckoslovakien och skulle transporteras
som krigsfånge till Ryssland.
För att klara försörjningen i Östtyskland
fick jag hjälp av min syster Mary som var
gift och bodde i Sverige samt Georgs kusiner
i Amerika. De skickade matpaket.
Dessutom sålde jag en klockkedja av guld.
På så sätt klarade vi oss genom kriget utan
att be myndigheterna om hjälp. Jag undgick
tvånget att utföra dagsverken för att
få understöd. Pengarna jag fick för klockkedjan
gjorde mig ekonomiskt oberoende
för en tid.
Kicki minns hur hon upplevde skolgången
i Thalheim.
”I Thalheim började jag i tredje klass. Jag
fi ck flytta ner till samma klass som Ursel
efter ett tag, eftersom jag efter ett bombanfall
hade glömt allt. Jag kommer ihåg hur
farmor satt med mig och vi sjöng alfabetet.
Det tog tre veckor. Sedan fick jag fl ytta upp
till min gamla klass igen”.
Karen fortsätter sitt berättande: ”Jag ville
lämna Östtyskland. Jag reste till Svenska
Röda korset i Berlin som vidarebefordrade
min ansökan om utresetillstånd till engelsmännen.
För att kunna resa lämnade
jag in barnen på ett evangeliskt barnhem
i Plodda.”
”Jag glömmer inte hur övergiven jag
kände mig när jag trodde att hon skulle
hämta mig, men istället talade om att jag
skulle vara kvar några veckor till. Jag vantrivdes
så väldigt.” (Kicki)
Jag skrev till min syster Mary och bad
henne ta reda på om jag och barnen kunde
få komma till Sverige. Jag fick avslag på
min ansökan. Jag skrev en gång till och
ansökte för oss alla. Att leva i Östtyskland
var otänkbart för mig.
”Passfotografi på mig som togs i östra
Tyskland i samband med vår flykt västerut
år 1946.” Ur: Karens album.
- 29
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Min äldsta dotter Ulla. Hon har en valk i håret som
var modernt på den tiden.”
Ur: Karens album.
”Ursel var den av barnen som hela tiden försökte
göra de andra glad och hålla dem på gott humör.”
Ur: Karens album.
”Kicki ser ledsen ut. Hon var den av barnen som
sörjde sin älskade Oma, (farmor), mest. Denna dog
i ett av de allierades bombanfall år 1945.”
Ur: Karens album.
”Bernd ser tankfull ut på bilden. Över huvud
taget tog krigets vedermödor hårt på barnen. De
förlorade sin farmor och deras far var krigsfånge
hos ryssarna 1945-1949.”
Ur: Karens album.
- 30
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Flykten mot väst 1947
”Trots svåra umbäranden under kriget, med
flykt och svält lyckades Brigitte se frisk och
kry ut.” Ur: Karens album.
”Werner led svårt av sviterna av andra världskriget
och hade svårt att repa sig från de sjukdomar han
råkade ut för på grund av bristen på mat.”
Ur: Karens album.
På hösten 1947 beviljades jag utresetillstånd.
Handlingarna låg på den svenska
legationen i Lübeck och väntade på mig.
Att ta sig ur Östtyskland var inte lätt. Jag
kunde inte ta tåget som gick mellan Berlin
och Hamburg för att åka till Lübeck. Delar
av järnvägssträckan gick över ryskt område
och jag saknade tillstånd att färdas där. Jag
hade inte ansökt hos ryssarna om utresetillstånd
för jag visste att vi inte skulle få något.
Det visste Röda korset också. Istället fi ck
jag dem att ge mig ett tillstånd utfärdat på
en fingerad adress i Berlin, i den engelska
zonen. Vi tog oss över gränsen illegalt. Inresan
till Sverige var klar, den hade Mary
ordnat åt oss.
Jag började göra förberedelser för fl ykten
och delade ut mina tillhörigheter och tog
farväl av släkt och vänner. Vi startade fl ykten
en torr och het dag i augusti. Löven höll
på att falla från träden. Jag åkte till Wolfen
för att köpa biljetter. Jag fi ck bara färdas
utan tillstånd 30 kilometer och att åka till
zongränsen var fullständigt omöjligt.
I Wolfen var väntrummet tomt när jag
kom dit. Jag gick fram till biljettluckan och
sade till den gamle mannen som satt där:
”- Stapelburg in Harz.
”- Vad skall Ni göra där”, frågade mannen.
” – Jag måste åka till väst, mina barn
hungrar ihjäl här. Det finns inte någon
som kan hjälpa mig”.
Tack vare att jag var sanningsenlig fi ck
jag mina biljetter. Vi reste mot Magdeburg.
Den första etappen gick mot Dessau, där
övernattade vi hos anförvanter. Nästa dag
gick färden vidare. Tåget var fullt av folk
och vi var tvungna att byta tåg fl era gånger.
Det var ett under att barnen och packningen
kom med. På eftermiddagen anlände vi till
Ilsenburg, där letade vi efter någonstans
att bo. Det fanns inte plats på något hotell
för oss. Till slut fick vi tag på ett rum på
- 31
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
ett värdshus sedan jag hade skaffat övernattningstillstånd
hos polisen. Jag försökte
få tag på några guider som kunde föra oss
över gränsen. Det var nio kilometer dit.
Morgonen därpå anmälde sig tre 10-åriga
pojkar som var redo att hjälpa oss.
De tre guidepojkarna, mina barn och jag
gick längs övergivna landsvägar. Guiderna
ville ha 100 mark i betalning för att de
förde oss till väst. Jag hade tagit med mig
cigaretter för att muta de ryska soldaterna
med som vaktade gränsen. Bakom en liten
by låg gränsstationen. De tre vägvisarna
gick fram till vaktposten och erbjöd honom
cigaretter och frågade om de fi ck passera.
Han tog cigaretterna, men sade ”Njet”.
Då fick jag syn på en rysk soldat som kom
från gränsen. Jag tog förrådet av cigaretter
som jag hade och gick fram till honom
och frågade honom om vi fi ck passera. Han
visiterade mig, letade efter vapen eller något
och sade sedan: ”Gå”. Vi sprang mot barrikaden.
Jag tog barnen över avspärrningen.
Några minuter senare stod vi på den andra
sidan.
I Väst (1947)
Det var en overklig, underlig känsla för
oss att befinna oss på andra sidan gränsen.
Det fanns en järnvägsstation i närheten,
där löste vi biljetter till Hamburg. Jag gav
pojkarna 100 mark och skrev ett kort till
Georg via Röda korset, där jag talade om
att vi skulle åka till Mary.
I Harzburg steg vi på tåget till Hannover.
Det var som i öst. Tåget var fullproppat
med människor och jag placerade barn och
packning där det gick. På eftermiddagen
kom vi till Hannover, där fick vi vänta på
nästa tåg. Även det var proppfullt med folk
och höll på att gå när vi kom. Nästa morgon
anlände vi till Hamburg. Där bodde
Georgs bror, Witja, som vi sökte upp, men
han visste inte om att vi skulle komma
och hade inte plats för oss. Han tog oss
med till en skola där vi kunde bo i några
dagar. Därifrån for vi vidare till Lübeck.
Även detta tåg var överfullt av passagerare.
Färden varade en natt. Nästa morgon anlände
vi till Lübeck, där tog vi spårvagnen
till svenska legationen. Även spårvagnen
var överfull av folk. Jag fick in barn och
packning, men innan jag själv hann stiga på
gick spårvagnen. Jag fick hoppa på nästa
spårvagn och ta mig till slutstationen, när
jag kom dit stod några ängsliga barn och
väntade på mig. I Lübeck fick jag veta att
resan till Sverige skulle gå först om några
veckor. Jag tog med mig barnen till ett läger
för ’displaced people’ (flyktingar) , vilket vi
egentligen inte var berättigade till, eftersom
jag var tyska, men en lettisk dam hjälpte
oss. Efter några dagar kom min före detta
svärmor med Ulla från Bremen. Resan till
Sverige kunde påbörjas.
Den gick via Padborg över gränsen till
Danmark, där vi övernattade. Barnen kommer
fortfarande ihåg Padborg, eftersom de
fick vitt bröd, ost, ägg och mjölk för första
gången på länge. Sedan fortsatte resan.
Nästa morgon tog vi färjan mellan Helsingör
och Helsingborg. När vi kom fram till
Helsingborg väntade en kyrkoherde på oss
med en hälsning från min svenske svåger.
Efter en mängd ändlösa formaliteter blev
vi inpackade i en buss och kom till en karantän
för flyktingar i Landskrona. Sedan
dess har många år gått. Jag har levt halva
mitt liv i Sverige. Barnen tycker att Sverige
är deras hem. Det var inget svårt beslut
att lämna Tyskland. Jag var medveten om
räckvidden av mitt beslut. Jag skulle få
arbeta hårt. Jag var hänvisad till mig själv.
(Georg satt i rysk fångenskap och vi visste
inte om och när han skulle friges.) Jag hade
inget nätverk av människor som befann sig
i samma situation. Redan då visste jag att
barnen skulle bli svenskar. Det var smärtsamt,
men eftersom svenskan och tyskan är
besläktade språk och kulturerna påminner
om varandra kunde det ha varit sämre. Jag
övervägde aldrig att stanna i Tyskland. Det
har aldrig varit mitt ”Heimat”. De svåraste
åren i mitt liv har jag levt i Tyskland och jag
har kunnat resa dit och hälsa på släktingar
när jag har velat efter kriget. Sämre beställt
har det varit med resorna till Estland och
Lettland, dit kunde jag inte resa förrän Berlinmuren
föll och länderna öppnade sig.”
- 32
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Sverige
(1939-1945)
Ulrika kallad ”Ulla”
”Jag var fjärde barnet och första dottern
till majoren Philip (1875-1938) von
Krusen-stierna och Eva född Staël von
Holstein (1881-1957). Jag föddes den 28
januari 1916 mitt under första världskriget
på Karlberg, där min far undervisade, drygt
ett år efter min släkting Karens födelse i
Reval, (Tallinn).
Före mig fanns bröderna Philip f. 1910,
Carl-Axel f. 1912, Bogislaus (Bo) f. 1914
och efter mig Georg f. 1917, Louise f.
1919 och Cecilia f. 1921. Det var de yngre
syskonen som har stått mig närmast under
barndomen.
”Min mamma, Eva von Krusenstierna, född
Staël von Holstein.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
”Fotot på mig är taget i augusti 1917 i Stockholm.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
- 33
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Min pappa majoren Philip v K..”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
Min pappa var militär. På grund av sitt
yrke var han stationerad på olika platser
och när han förflyttades följde familjen
med. När jag var ett och ett halvt år fl yttade
vi till Strängnäs. Då jag var sex och ett
halvt år började jag på Folkskoleseminariets
övningsskola i Strängnäs. År 1924 fl yttade
familjen till Nyköping, där min pappa blev
befälhavare för Rullföringsområde nr 43.
Under 1920-talet tillbringade vi fyra
somrar i Djupvik på Öland som jag minns
med glädje. Det var en stor försakelse och
med stor sparsamhet som mina föräldrar
kunde ge oss dessa somrar, som de tyckte vi
behövde inför vintern. År 1947 hyrde min
mamma en stuga och inbjöd min familj att
vara där en månad. Därefter fortsatte jag
och min man att hyra denna stuga fram till
1975, då vi erbjöds köpa den. Jag tillbringar
fortfarande mina somrar på Öland.
”Jag och mina syskon. Överst i raden Philip, Carl-Axel, Bogislaus (Bo), jag, Georg, Louise och Cecilia.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
- 34
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Djupvik sommaren 1921. I kärran från vänster sitter Louise, snett bakom henne sitter jag med band
i håret och snett framför mig sitter Georg. Bakom kärran står Philip. Carl-Axel och Bo står framför
kärran.” Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
Resan till Amerika
År 1933 slutade jag skolan och sökte mig
till Folkskoleseminariet i Stockholm, men
jag kom inte in. Istället så reste jag till min
moster som var rektor för en skola i Connecticut,
USA. Hon erbjöd mig anställning.
Hon ville gärna ha en svensk fl icka hemma,
då hon hade en liten dotter som hon ville
skulle lära sig svenska. Kokerska fanns,
men övriga sysslor i ett hem skulle denna
svenska göra, som daglig städning, bädda
sängar, sy, baka, ta hand om dottern, gå
ärenden, vara hjälpreda vid fester o s v. Men
man var familjemedlem och fi ck följa med
på utfl ykter och resor i T-Forden.
Jag reste ut i oktober 1934 med Svenska
Amerikalinjens Drottningholm. Ett år var
det sagt, men jag kom inte hem förrän i juli
1936 med Gripsholm. Vistelsen vid denna
Outdoorschool, alla lektioner försiggick
utomhus, är värt ett extra kapitel.
När jag var i USA träffade jag Hjalmar
Brantings dotter, som var jurist. Hon höll
föredrag om en vistelse hon hade gjort i
Tyskland i Saar-området. Två saker berättade
hon om, den ena var att Tyskland
rustade för krig och att i Ryssland förföljdes
judarna. Man trodde henne inte.
Det fanns antisemitism i USA också. Där
fanns college som inte tog emot judar. En
gång i Nya Englandsstaterna for vi förbi
en sjö där det stod ett stort plakat att icke
ariska personer var förbjudna att bada i
sjön. Detta var år 1936.
Våren 1937 gick jag en preparandkurs i
Göteborg som helt och hållet drillade oss
för förestående tentamen. Jag lyckades bli
antagen i juni 1937 i Stockholm och efter
fyra år tog jag en Folkskollärarexamen
1941.
- 35
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Detta fotografi togs en kort tid innan jag skulle resa till Amerika
och arbeta hos min moster Christina år 1934.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
Min pappas
bortgång 1938 och
andra världskrigets
utbrott 1939
Min pappa dog 1938. Vi flyttade då upp
till Stockholm i augusti och var i ett skede
att skapa ett nytt liv för min mamma och
vi syskon gick alla på vidare yrkesutbildning.
Det gällde att få ekonomin att gå ihop och
så lite avbrott som möjligt (genom inkallelser).
Själv gick jag på lärarseminariet då.
När andra världskriget bröt ut bodde
jag i mitt föräldrahem i Stockholm. Dit
min mamma fl yttat efter min pappas bortgång.
Den största upplevelsen var alla inkallelser
av män och mobiliseringen i vårt land.
Redan första kvällen när mobiliseringen
och inkallelserna lästes upp i radio blev
mina fyra bröder inkallade. Flera höll på
med sina yrkesutbildningar. På samma sätt
var det för mina vänner och släktingar. Vad
som hände i Europa blev då inte av samma
intresse. Större var intresset för vårt dåliga
försvar, som alltsedan 1925 års nedrustning
blivit uruselt. Min äldste bror som gjort
värnplikten vid flottan skulle inställa sig
genast vid Skeppsholmen. I tre dagar gick
- 36
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
han dit utan att myndigheterna kunde hitta
honom i rullorna. – Många vedettbåtar som
legat i åratal nedanför Nordiska museet,
som förbrukade, var plötsligt borta. Man
sa att de bogserades ut i skärgården för att
ge sken av att vi hade ett gott försvar.
Längre fram upplevde man blockaden mot
svenska hamnar och den stora minfaran
utefter kusten. Det var stora olyckor med
Gotlandsbåtar, u-båtar och handelsfartyg,
och mycket svåra isförhållanden vintrarna
1940-1942. Min äldste bror var på isbrytaren
Atle som gick med konvojer till
Gotland.
Den största svårigheten var mörkläggningen.
I Stockholm körde bilar, bussar
och spårvagnar med avskärmat ljus. Likaså
var gatubelysningen dämpad eller släckt.
Från fönstren fick inget ljus synas på gatorna.
Mörkläggningsskivor och gardiner
användes.
Finska vinterkriget
Vinterkriget i Finland 1939-40 engagerade
oss kolossalt. Det var närmre till Finland än
till kontinenten. På lektionerna fick vi lov
att sticka. Det blev hals- och ansiktsskydd
samt vantar. Vintern var ju fruktansvärt
kall. I syslöjden sydde vi snöjackor av vit
lakansväv. Det var kamouflage för armén
med det vita mot snön. Allt skulle gå till
Finland.
Vidare hade vi utrymningsövningar och
flyglarmsövningar. Varje kvarter i Stockholm
utbildade unga människor i sjukvård.
Jag var med i en sådan grupp. Skyddsrum
byggdes och man ordnade med larmövningar.
Det fanns utrymningsplaner för
skolor, sjukhus, barnhem med mera. Min
skola skulle till Dalarna ute på landet. Man
skulle ha en väska stående med det personligt
nödvändigaste.
Jag tror att man till varje pris ville hålla
sig utanför kriget. Dock i Finska vinterkriget
ville många svenskar hjälpa till frivilligt
och ställde upp med stridsförband. Alla
svenskar hjälpte till med kläd- och matförsändelser.
Första advent 1939 var jag i
Oskars kyrka i Stockholm. Då hade kriget
brutit ut. Kyrkan var överfull. Man satt i
trappor och på golvet och man grät. Man
tänkte nog mer på hur vi hade vårt försvar
ifall något anfall skulle komma.
Ockupationen av
Danmark och Norge
När den tyska armén ockuperade Dan-
mark och Norge gick jag på seminariet i
Stockholm. Vid lunchtid var det löpsedlar
med jättetexter uppsatta. Många av oss
grät. Det var fruktansvärt. Då fi ck man
också snart veta hur tyskarna bar sig åt och
hur danskar och norrmän fördes bort till
läger i Tyskland.
Det fanns en rädsla att kriget skulle nå
Sverige. Och 1942 var det särskilt kritiskt.
Tyska Ambassaden i Stockholm hade mer än
mångdubblat sin personal och utgjorde som
vi sa en liten armé i hjärtat av Stockholm.
Femtekolonnare varnade man mycket för
(helt enkelt svenska nazistsympatisörer). En
svensk tiger var en uppmaning som fanns
överallt och man försökte på alla sätt att
öka säkerheten och försvaret.
Ransoneringen
Ganska snart förstod man att det skulle
uppstå brist på varor. Det hamstrades. Till
exempel tvål och tvättmedel blev ganska
fort bristvaror. Importen ströps av de stridande.
Kaffe och te försvann exempelvis.
Men hela tiden skapades ersättningar.
– Bomull blandades upp med cellull. Ville
man ha ren bomull och linne så fi ck man
jaga runt i småbutiker, cellullen gjorde
lakanen skörare och gulare. Ja, det fanns
under årens lopp massor med varor som
inte längre kunde köpas.
- 37
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”Många begärliga varor var ransonerade under andra världskriget såsom kaffe, matfett, mjöl och tobak med
mera.” Ur: KLM:s arkiv.
När det gäller ransoneringen var det värst
med kol, olja och bensin. Stora hyreshus
eldades med kol och olja. I Stockholm växte
vedupplagen på vissa gator, när man måste
övergå till ved. Även bilarna eldades med
ved till ganska långt efter kriget. Det fanns
gengasbilar. Till råga på allt var ju dessa
vintrar oerhört kalla och snörika, men man
klädde sig varmt inomhus.
Mycket blev ransonerat, men man klarade
sig ganska bra. Man hjälpte varandra. Vi
syskon hade ju våra bröllop 1941-46, men
inget fattades. På landet kunde man ibland
handla kupongfritt. Vid jul fanns allt vi
ville ha utom fikon, dadlar, en del nötter,
apelsiner och bananer med mera. Ja, det
som importerades kunde vi inte få. Gummi
var svårt. Jag sydde tygbollar till min fl icka
eftersom det inte tillverkades några gummibollar
eller leksaker av gummi. Det skulle
användas till nyttigare saker såsom cykel-
och bildäck.
”Dagen efter bröllopet den 6 augusti 1943.” Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
- 38
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Vurmen för Hitler
Som ung visste man inte vad nazismen
innebar och det visst man nog knappast
förr-än efter kriget. Hitler var nog för
många unga en man som satte Tyskland
på fötter efter första världskriget. Han tog
hand om ungdomen och gav den chansen
till utbildning. I Baltikum kunde man söka
stipendier för utbildning i Tyskland. En av
de balttyska Krusenstiernska ungdomarna
vet jag skulle söka sig till München för att
utbilda sig till inredningsarkitekt. Utbildningen
skulle Hitlertyskland bekosta.
I de svenska gymnasierna vet jag att
det fanns nazistgrupper liksom kommunistgrupper.
Men det förekom inte några
demonstrationer. När kriget kom var vi
i Sverige mycket tyskvänliga. Det var väl
historiskt sett inte så konstigt. För många
framstod Hitler som en person som hade
fört fram Tyskland industriellt och militärt
på ett mirakulöst sätt. Vad det innebar politiskt
visste nog bara en liten klick.
Antisemitismen
Vi visste inte någonting om Kristallnatten,
förföljelserna av judarna och koncentrationslägren
i Tyskland förrän efter kriget.
Inte ens den tyska civilbefolkningen visste
något.
Radio och tidningarna var censurerade.
Jag har pratat med jämnåriga vad de minns.
Men nyheter utifrån var tydligen sparsamma.
(Det går inte att jämföra med nutida
utbud).
Antisemitismen i Sverige fanns säkert nedärvd.
Det var väl först under Gustaf III:s tid
som judar tilläts att bosätta sig här och då
blev det endast på fyra orter: Stockholm,
Göteborg, Malmö och Norrköping. Särskilda
kyrkor och kyrkogårdar inrättades,
men det fanns olika typer av judar. Hos oss
hade vi den välkända litterata klicken med
Bonnier och stora mecenater samt duktiga
läkare, men också en grupp som ej var
välbärgad och som bland annat hade små
antikaffärer och lumpaffärer. Jag tror inte
att det kom judiska fl yktingar från Polen
och Tyskland förrän sommaren 1939. De
uppfyllde våra pensionat i skärgården.
Kontakten med de
balttyska släktingarna
Hela 1930-talet till 1940 hade vi regelbunden
kontakt med de baltiska familjerna. Då
började de besöka Sverige och sverigesläkten
gjorde besök i Estland och ungdomarna
gillade de härliga badstränderna. Men man
förstod att de gamla där levde i mycket små
omständigheter.
Mina systrar och min bror Georg hade
före kriget varit över i Estland och besökt
släkten. Efter kriget kom brev från Tyskland
som talade om misär och svårigheter för
de baltiska släktingarna i Tyskland. Strax
efter kriget hade de inte det lätt i Tyskland.
Icke Rikstyskar sågs inte med blida ögon.
De betraktades som inkräktare. Min yngste
bror Georg bilade genom Tyskland fl era år
efter kriget och sökte då upp en av släktingarna.
Hon hade blivit anvisad hönshuset på
gården som bostad. Möbleringen bestod av
tomlådor. Efter det flotta bilbesöket förstod
gårdsägaren att hon som bodde i hönshuset
verkligen var en prästänka så hon erbjöds
en ståndsmässigare bostad och för övrigt
fi ck hon en annan behandling efteråt.
Vi hade inte någon kontakt med Karens
familj förrän efter det att de kom som
fl yktingar till Sverige och vi kom till Norrköping
på 1950-talet. Däremot träffade vi
Karens systrar Ullo och Mary före kriget.
Då min pappa efter besök i Estland ordnade
så att de kunde komma på kortare besök till
Sverige. Karen var då gift i Lettland.
- 39
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
”I övre raden från vänster min pappa Philip i familjen von Ramms trädgård i Reval sommaren 1928.
Han var på besök hos baltiska släktingar.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
”Fotografiet är taget vid avskedstagandet i Revals hamn den 1 juli1928. Från vänster min pappa
Philip von K., Erik, Mary, Gertrud von K, Helene von Ramm, som var Karens faster, och Folke
Rudelius.” Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
- 40
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Krigsslutet 1945
Åren 1939 till 1945 lärde man sig att leva
med de resurser som fanns. Man umgicks
och hade fester.”
Min man Åke har fört dagbok. Följande
är hämtat från maj 1945. ”Vi följde med per
radio vad som hände ute i världen. Det var den
ena delen av Tyskland efter den andra som kapitulerade.
Den 2 maj 1945 kapitulerade Berlin
och världen jublade. Det regnade något kopiöst
i Lenhovda den dagen. Den 3 maj kapitulerade
Hamburg och tyskarna gav upp. Köpenhamn
har blivit den nya tyska regeringens säte, därifrån
sändes tyska regeringsdeklarationer med
jämna mellanrum. Amiral Dönitz talade från
Danmark liksom riksminister Albert Speer.
Den 4 maj kapitulerade tyskarna i Danmark,
Holland och nordvästra Tyskland. Det var
glädjerus i radion, på vägar, på gator, i stugor,
ja, överallt.
”Jag med min förstfödda dotter Eva. 1944.”
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
”Första hemmet i Lenhovda den 4 december 1943. Jag, min make Åke och min svärmor Stina.”.
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
- 41
KALMAR LÄNS MUSEUM 2005
Norge hoppas följa samma väg snart och kriget
verkar domna. Den 5 maj var det Danmarks
stora dag. Tidigt på morgonen mellan 7 och 8
ringde kyrkklockorna över hela Danmark och
här i Sverige var det allmän flaggning. Inte en
enda stång var tom. Programmen på radion
var till Danmarks ära. I Lenhovda fl aggade vi
i skolan.
Den 7 maj var det fred i Europa, allmän tysk
kapitulation och glädje och tacksamhet och
alla flaggor åkte i topp. Stockholm jublade och
Oslo yrade. I Köpenhamn var det inte klokt. Vi
fi rade dagen med radion”.
Ulla fortsätter sitt berättande. ”Det som
överskuggade min familj var att min yngste
bror Georg var försvunnen. Han arbetade
Georg i Berlin den 17 maj 1944.
Han tjänstgjorde i den svenska
arméförvaltningen och var på
uppdrag i Tyskland 1945, då han blev
tillfångatagen av amerikanska styrkor.
Han satt i fångenskap i några månader,
innan han släpptes. Familjen i Sverige
visste inte var han var, eftersom han inte
kunde meddela sig med dem.
Foto: M. Maranian, Berlin.
Ur: Krusenstiernska arkivet, KLM.
inom den svenska arméförvaltningen och
hans uppgift var att vara i Tyskland. Han
hade ett uppdrag, när det brakade ihop,
nere mot fransk-tyska gränsen. Han mötte
desertörer med flera och hamnade i en by,
där han blev tillfångatagen av amerikanska
trupper. Det dröjde innan de kunde reda
ut vem han var och under tiden kunde han
inte meddela sig med oss. Han kom inte till
rätta förrän i juli månad.
Min dotter Eva var ett år då. Min mor
hade en stuga i Viggbyholm, där vi brukade
vistas. Min man Åke gick på en kurs i
Stockholm så vi var där från mitten av juni
till den 20 juli 1945. Under den tiden kom
Georg tillbaka. Jag var med då.”
- 42
Texte cible : Mauduit, J.; 2005. Deux femmes - deux destinées, souvenirs de la Deuxième Guerre mondiale
Deux femmes – deux destinées
souvenirs de la Deuxième Guerre mondiale
Catalogue de l´exposition
Légende des illustrations de couverture :
Karen avec Ursel et Bernd à Kalisch 1941.
Ulla avec sa fille Eva en juillet 1944
Deux femmes – deux destinées
Souvenirs de la Deuxième Guerre mondiale
Par Barbro Johnsson
Conservatrice principale du Musée
Catalogue de l´exposition
concernant la destinée de deux femmes nées von Krusenstierna
pendant la Deuxième Guerre mondiale
dans le salon de la famille von Krusenstierna
le 1er dimanche de l´Avent 2005
Traduction : Jacky Mauduit
Table des matières
Introduction 3
En Estonie(1914-1933) 4
La Révolution russe, la Première Guerre mondiale et
la prise du pouvoir d´Hitler en Allemagne
Karen 4
Dans les années 1920 6
Dans les années 1930 9
En Lettonie (1933-1939) 12
Le décès de ma mère 12
Mon premier mariage, la naissance de ma fille 13
et le décès de de mon mari
La rencontre et le mariage avec mon deuxième mari 15
Le déménagement forcé des Pays Baltes 16
et l´occupation allemande en Pologne (1939-1945)
Kalisch 1940-1943 19
Karenbach 1943-1945 21
La fuite à l´ouest en direction de l´est de l´Allemagne 1945 25
Thalheim dans l´est de l´Allemagne (1945-1947) 27
La fin de la guerre en 1945 28
La fuite vers l´ouest en 1947 31
À l´ouest (1947) 32
Suède (1939-1945) 33
Ulrika surnommée « Ulla » 33
Le voyage en Amérique 33
Le décès de mon père en 1938 et
le déclenchement de la guerre en 1939 37
La Guerre d´Hiver finlandaise 37
L´occupation du Danemark et de la Finlande 37
Le rationnement 37
On raffolait d´Hitler 39
L´antisémitisme 39
Les relations avec les familles germano-baltes 39
La fin de la guerre en 1945 41
Introduction
L´exposition manisfeste l´histoire de deux femmes nées von Krusenstierna, ayant des liens de parenté. L´une est née membre de la branche principale de la famille qui a vécu dans les pays baltiques depuis que leur ancêtre, Philippus Crusius, s´y est installé, venant d´Allemagne en 1630. Il fût anobli par la reine Kristina en 1649, qui lui donna le nom de von Krusenstierna.
Leurs descendants de langue allemande habitaient en Estonie et en Lettonie jusqu´en 1939. C´est alors qu´Hitler signa un pacte avec Staline, celui de remettre la Baltique au pouvoir soviétique. Les Germano-baltes se sont toutefois réinstallés au sein du Reich « Heim ins Reich » en territoire polonais d´occupation allemande.
La vie de Karen fut marquée par La Première Guerre mondiale, l´Estonie, la Révolution russe, la dépression de l´entre-deux-guerres et finalement, la Deuxième Guerre mondiale, des raisons pour lesquelles, elle, et sa famille sont devenues des réfugiés.
Elle est née en novembre 1914 et sa parente suédoise, Ulla, est née un an un peu plus tard en janvier 1916. La vie d´Ulla était beaucoup plus paisible du fait que la Suède, entre autres, n´était pas, de la même façon, mêlée aux événements historiques qui avaient marqué l´existence de Karen. Ulla nous raconte comment elle passait sa vie à peu près à la même époque, mais en Suède. Les récits des deux femmes se passent à la première personne du singulier. La narration montre qu´un individu est très influencé par sa naissance, le lieu, la famille et l´entourage dont il dépend. Ces deux femmes ont pu elles-mêmes influencer, leurs propres choix, mais jusqu´à un certain point. Au cours de leurs récits, à la première personne du singulier, elles nous ont montré de la façon dont elles se sentaient,leurs préférences et leurs pensées, ceux qui en étaient inclus et ceux qui en étaient exclus.
Je n´ai pas fait l´analyse de cette narration ou bien faite quelques interprétations de ce qui a été dit. Ce sont les récits de Karen et d´Ulla ainsi que leurs impressions qui ont été présentés.
Lors de leur déménagement en Pologne, les membres de la famille de Karen habitaient sur les territoires desquels les Polonais avaient été expatriés vu la politique d´Hitler, dans le but de créer un espace vital « Lebensraum », en faveur de la population allemande de l´est. Pendant ce temps-là, le mari de Karen allait servir dans la Wehrmacht en qualité d´interprète. Il devint alors l´un des soldats d´Hitler. Cette dernière politique impitoyable d´Hitler allait provoquer la guerre, une souffrance indescriptible et la mort de millions d´individus. La population juive, dans les territoires occupés, était envoyée dans les camps de concentration pour y être exécutée.
Si les Pays baltiques avaient gardé leur indépendance et que la famille von Krusenstierna germano-balte avait décidé de son propre sort, elle n´aurait certainement pas quitté ce territoire. Ça serait resté leur « Heimat » (pays natal) comme cela en fut le cas pendant des centaines d´années, mais de peur que les communistes auraient pu faire ce qu´ils voulaient d´eux - plusieurs de leurs parents avaient été tués durant la Révolution russe, ils n´osaient pas y rester après leur expatriation. C´était une question de peste ou de choléra. Presque toute la famille de Karen avait survécu la guerre mis à part un enfant nouveau-né, Helga, qui mourut pendant le sauve-qui-peut.
Le récit d´Ulla exprime l´atmosphère en Suède et la peur que l´Allemagne nazie allait aussi occuper ce pays. La vie était marquée par les restrictions, la mobilisation – c´est-à-dire que les hommes étaient appelés au rassemblement militaire – et le couvre-feu. Le cri de guerre était « en svensk tiger » (le Suédois reste muet comme une carpe).
Chacune de son côté, les deux femmes étaient les témoins d´hivers froids, marqués par la guerre. La vie de Karen devint de plus en plus dramatique au fur et à mesure que la guerre s´aggrava et que les troupes russes s´avançèrent en direction de l´ouest. Ulla se trouvait en Suède, à Lenhovda, dans la province de Småland, se donnant du souci de tout autre caractère.
Ce n´est qu´après l´arrivée de Karen, en Suède, avec sa famille, comme réfugiée, qu´elles ont fait connaissance.
Page 3
En Estonie(1914-1933)
La Révolution russe, la Première Guerre mondiale et la prise du pouvoir par Hitler en Allemagne.
Karen
« Je suis née le 6 novembre à Reval(Tallinn), en Estonie, en même temps que le déclenchement de la Première Guerre mondiale ». J´étais la fille aînée d´Eduard von Krusenstierna (1875-1934) et de Maud, née von Mickwitz (1891-1933). Mon père Eduard était un descendant de la branche principale germano-balte de la famille suédoise noble von Krusenstierna. Il était dans sa jeunesse envoyé en Pologne pour apprendre l´exploitation agricole.
A son retour au foyer, il reprit les biens de famille, Haggud, en 1894, dont les membres de la famille von Krusenstierna en étaient les propriétaires depuis le milieu du XVIIe siècle. C´était alors que notre ancêtre, Philippus Crusius, en devint le propriétaire. Mon père s´en occupa selon les normes de grand domaine agricole. Ça ne marchait pas. En 1904, la propriété faisait faillite et l´un de mes oncles s´y engagea, tout en remboursant les prêts hypothécaires, pour en devenir le propriétaire. De 1905 à 1917, mon père était employé à la caisse nationale de crédit d´Estonie, en qualité de taxateur. De 1923 à 1927, il travaillait à la firme bancaire Scheel & Co. Par la suite, il trouva du travail dans une industrie mécanique ravagée par un incendie sans pour cela être reconstruite, le mettant au chômage.
Ma sœur Ulrike, surnommée « Ullo », est née le 11 août 1916 au domaine Lodensee. Le 29 septembre 1917, la famille était renforcée par ma sœur Mary qui naquit à Uemois.
Quelque temps après, se déclencha la Révolution d´octobre en Russie. Un grand nombre d´individus d´origine noble allemande, qui vivaient en Estonie, furent arrêtés, déportés et assassinés.
Illustration 1
Je suis née en 1914 étant une enfant soucieuse, après quoi mes parents employèrent, à ce point, une puéricultrice pour soulager ma mère. Elle s´appelait Christine Wenzel ayant le surnom de Kiine. Je devins plus calme dans l´espace de quelques jours, à son arrivée dans la famille. Elle est restée chez nous pendant en tout huit ans. De l´album de Karen.
Page 4
Illustration 2
Mon père Eduard von Krusenstierna est né à la propriété de famille, Haggud, en Estonie. Il était le fils cadet de Georg Teodor von Krusenstierna (1829-1898) et d´Elisabeth Christina von Middendorf (1831-1924). La photographie est prise en 1899.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustration 3
Ma mère Maud et ma grand-mère Mary von Mickwitz. La famille von Mickwitz habitait à Reval, près de l´église Sankt Olai. La photographie a dû été prise vers la fin du XIXe siècle.
De l´album de Karen.
Mon oncle Gottfrid Nikolai, qui était médecin et maire d´Hapsal, fût assassiné par des marins russes.
Le soir du 14 février 1918, mon père était fait prisonnier par les Bolcheviques. Il était fouillé avant d´être emmené à Reval où il était gardé prisonnier, en attendant d´être transporté en Russie. Il avait réussi à se défaire de cette situation avant de s´enfuir dans les bois où il s´était caché chez un garde-forestier. Pendant ce temps-là, les troupes allemandes débarquèrent sur la côte nord de l´Estonie, occupant le territoire. C´est alors que mon père eût la possibilité de rejoindre sa famille.
Par la suite, nous avons déménagé à Mehntak où nous nous sommes installés dans la maison de l´administration. Il n´était pas facile de trouver de la nourriture mais étant donné que nous habitions à la campagne nous nous débrouillions relativement bien. La famine régnait dans les villes.
La propriété, dans laquelle mes parents habitaient, servait d´hôpital pour le typhus, aux quakers, pendant la Première Guerre mondiale. Ma mère donnait les soins aux malades. C´était une misère indescriptible et les gens tombaient comme des mouches.
Page 5
Illustration 4 Mon père en 1913. La photographie est prise quelques années avant le déclenchement de la Révolution russe qui exerçait de l´influence sur la vie de la noblesse en Estonie.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustration 5 Ma mère avait fait des études d´infirmière au centre hospitalier de Riga, en Lettonie 1911-1913. La photographie est prise le 13 août 1913, probablement au moment où elle passa son examen.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Dans les années 1920
Illustration 6 Voici ma famille réunie. La photographie est prise en 1923. À gauche, ma sœur Ulrike « Ullo » et ma mère avec Hedda assise sur ses genoux. Je suis moi-même en arrière-plan, devant moi, ma sœur Mary et Heinz assis sur les genoux de mon père.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Page 6
Illustration 7 Cette photographie de mon frère et de mes sœurs, est prise à la même date. À gauche, ma sœur Ullo. Elle porte un chemisier de col marin qui était très moderne dans les années 1920. Je suis au milieu, en robe d´été. À ma droite, Mary en robe à rayures. Tout en avant se trouvent les jumeaux Heinz och Hedda .
De l´album de Karen.
En 1921, j´ai eu un frère et une autre sœur. Les jumeaux Heinz et Hedda naissaient à la propriété d´Illuck. Mon père avait enfin obtenu un fils tant désiré.
En 1924, il y a eu une tentative de coup d´État en Estonie, sans y prêter attention, alors que nous habitions à Nömme. C´était seulement le train qui ne marchait pas. La Russie essaya d´annexer l´Estonie. Des bâtiments de guerre brittaniques se trouvaient en dehors de Reval, prêts à intervenir. Le coup d´État était repoussé.
La situation de la population allemande en Estonie devenait inquiétante. L´administration nous retira nos droits, au moyen de l´application de nouvelles lois. Le chômage et la pauvreté en furent le résultat. Mes parents étaient forcés à vendre des meubles et de l´argenterie pour pouvoir payer les frais les plus nécessaires. En plus, ils ne s´entendaient pas bien. Quelles que soient leurs privations, ils avaient du mal à joindre les deux bouts. Ils étaient obligés de louer une partie de leur domicile à une institutrice d´Elisenschule où j´allais à l´école.
En 1928, à l´âge de quatorze ans, on m´envoya à Viborg en Finlande dans une famille dont la fille devait apprendre à parler l´allemand. J´avais la nostalgie du pays, tout en entrant en conflit avec la maîtresse de maison qui lisait mes lettres. À la maison, à Nömme, mon père rebâtissait l´écurie dans laquelle mes parents déménagèrent pendant qu´ils louaient la maison à des invités d´été.
En 1929, toute la famille attrapa la scarlatine, sauf moi. Nous étions obligés d´abandonner notre domicile vu qu´il allait être vendu. Mes parents se procurèrent une petite maison à proximité. Ils prirent la décision de nous mettre en internat à Pernau, moi et ma sœur Ullo. Mon père, qui était au chômage, arriva à obtenir du travail dans un garage au même endroit. Ma mère, ma sœur Mary et les jumeaux habitaient à Nömme. Ma mère travaillait chez un menuisier comme polisseuse. Elle allait à son travail en vélo, une distance de 10 km par jour. À cause de la scarlatine et d´un travail intense, elle attrapa la maladie de cœur.
Page 7
Je ne me plaisais pas bien en internat. Je ne m´entendais pas avec ma camarade de chambre. Nous nous détestions au premier instant. Je tenais le coup un semestre, avant de retourner vivre avec mon père, pour y aller à l´école de chez moi.
Mes parents allaient fêter Noël ensemble non sans se chamailler, dès leur première rencontre. Mon père était malade sans que personne n´en sût la raison. Il passait sa mauvaise humeur sur moi vu que je m´entendais bien avec ma mère.
Illustration 8 « Me voici en 1925. Je me rappelle très bien quand la photo fut prise. Je n´ai pas l´air d´être contente sur celle-ci, parce que nous étions si pauvres et que mes parents n´arrivaient pas à s´entendre ».
De l´album de Karen
Illustration 9 « Le paradis d´été de mon enfance. La villa que mes parents louaient à Hohenhaupt dans la ville de Nömme. Des militaires y avaient habité avant notre emménagement en 1922. La maison était construite de rondins dont l´isolement se composait de mousse. Les punaises se plaisaient dans la mousse. L´assainissement de la villa était la première chose à entreprendre. Nous y habitions jusqu´en 1926. La chambre du premier étage donnait sur la mer. Mon père faisait tous les jours la navette à son travail à Reval ».
De l´album de Karen.
Page 8
Illustration 10 « Ma mère Maud en 1930. Elle avait 39 ans à la prise de la photo ».
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustration 11 Mon père Eduard en 1930 .
De l´album de Karen.
Dans les années 1930
En 1930, j´allais dans un camp spécialement organisé pour la Confirmation à Haggers. J´étais confirmée dans l´église de Pernau après quoi je suis devenue dame de compagnie chez une femme mariée.
En 1931, mon père était au chômage. Je suis moi-même rentrée à l´hôpital. J´avais attrapé l´appendicite. Mes parents prenèrent la décision de se séparer.
En 1932, j´allais avoir 18 ans. Après avoir divorcée de mon père, ma mère renoua connaissance d´une rencontre, à l´époque de Riga. Il était capitaine de marine, au nom de Gerhard Karpoff. Ils se mariaient en 1932. Ma mère, mon frère et mes sœurs allaient le rejoindre à Riga dans le pays voisin, l´Estonie, et c´était un jour douloureux pour mon père à l´instant même où ses enfants quittèrent le pays.
Page 9
Illustration 12 « Voici une photo de moi, prise en 1930, dans la même année que j´étais confirmée dans l´église de Pernau. Je prenais des leçons chez un pasteur qui était marié avec l´une de mes cousines. »
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Bild 13 « Ma sœur cadette Hedda, en 1930, en chemisier à col marin de grande popularité à cette époque ».
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustratiion 14 « Mon frère unique Heinz, jumeau d´Hedda. Lui aussi est habillé d´un costume à col marin ».
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Page 10
Illustration 15 « Ma famille à Pernau, en 1930. Pernau est une petite ville située dans la baie de Pernau en Estonie. La ville est traversée d´un fleuve du même nom. La population redoublait durant l´été vu l´arrivée d´un grand nombre de touristes suédois. A gauche, Mary, mon père Eduard, Les jumeaux, Heinz et Hedda, ma mère Maud puis derrière elle, ma sœur Ullo ». Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustration 16 Me voici à l´âge de 17 ans, en 1931.
De l´album de Karen.
Page 11
La Lettonie (1933-1939)
C´était la dépression en Europe et mon grand-père était au chômage. Ma mère commença à travailler comme d´infirmière à Riga. En été, elle nous emmenait, nous les enfants, à Assern, au bord de la mer à Riga où elle nous avait loué un appartement. Elle n´avait pas beaucoup d´argent. Mais la vie, au bord de mer, était agréable. Nous nous baignions tous les jours. À l´automne, je reprenais l´école à Pernau. C´était le dernier semestre au lycée. Au retour à la maison chez ma mère, mon frère et mes sœurs pour fêter Noël, ma mère était très maigre. Elle n´avait pas bonne mine. Au retour à Pernau après les vacances, je me faisais beaucoup de soucis quant à sa santé.
Illustration 17 Mon beau-père Gerhard Karpoff .
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustration 18 La dernière photographie de ma mère, prise en 1932. Elle était brusquement décédée après avoir été malade quelque temps à Riga .
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Le décès de ma mère en 1933
A la mi-janvier 1933, ma mère fut atteinte d´une pneumonie grave. Je quittai Pernau pour Riga. Dans la nuit du 28 février 1933, ma mère décéda de complications cardiaques à l´âge de 42 ans.
Mon père était au chômage et ne pouvait pas nous nourrir. Après délibération familiale, on décida à nous faire prendre en charge par les différents membres de la famille. Les jumeaux Heinz et Hedda seraient sous la responsabilité de l´oncle Leo et de la tante von Krusenstierna. Mary était prise en charge par l´oncle Hans von Mickwitz. Ullo était placée chez la tante Helen von Ramm et moi-même chez la tante Mary von Krusenstierna.
L´été 1933, mes sœurs et mon frère allèrent en vacances au bord d´un lac en Lettonie, mis à part Hedda et moi. Je me trouvais chez mon oncle Hans quand j´eus reçu un télégramme, m´informant que notre beau-père et mon petit frère s´étaient noyés au cours d´une excursion en bateau à voiles.
J´allais à leur enterrement et après l´inhumation, je me mettais en route pour Riga afin de faire le ménage dans l´appartement où ma mère et mes sœurs avaient habitées.
Page 12
Illustration 19 L´été 1933, mon beau-père et mon petit frère étaient décédés dans un accident de bateau à voiles, en Estonie.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Mon premier mariage, la naissance de ma fille et le décès de mon mari
Un jour, on frappa à la porte. Au dehors, se trouvait un jeune homme qui se demanda si quelqu´un ne voulait pas un coup de main. Il s´appelait Benno von Schlippe et il était instituteur dans une école primaire allemande à Riga. Toute ignorante de sa personne, je lui fermai la porte au nez.
J´ai dû lui faire des excuses après avoir compris qu´il était de la même famille que nos voisins. Il me proposa sa main alors que je l´avais fréquenté un certain temps. Je lui ai dit oui et nous nous sommes mariés le 4 janvier 1934. Après notre mariage, nous nous sommes installés dans la banlieue de Riga, à Thorensberg.
Illustration 20 Benno et moi lors de nos fiançailles à Riga, en Lettonie, en 1934. Nous nous sommes mariés le 4 janvier de la même année.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Page 13
Illustration 21 Pernau, le 5 juillet 1936. La photo montre ma cousine et son mari, à côté de Cécilia von Krusenstierna en robe décolletée et rayée. Cecilia est la sœur d´Ulla von Krusenstierna. A l´arrière-plan, ma fille Ulla von Schlippe .
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustration 22 Me voici, en 1936. Je suis alors en train de nettoyer des pots de terre, dans un jardin maraîcher, en Lettonie, un peu avant la rencontre de mon second mari Georg.
De l´album de Karen.
En mai 1934, je venais d´apprendre que mon père était décédé dans un hôpital à Reval. Ma sœur Mary était la seule personne de la famille qui pouvait participer à l´enterrement. Benno et ma fille Ulla sont nés le 11 novembre 1934.
En été 1935, Benno tomba malade d´une pseumonie avant d´être hospitalisé. Le 14 juillet, je lui rendis visite en compagnie de ma belle-sœur Vera. À notre arrivée, Benno était décédé d´une embolie. Je me suis retrouvée seule avec notre petite fille. Ma fille et moi s´installèrent provisoirement dans la maison de nos beaux-parents. Je rentrai moi-même à l´institut Herder pour étudier l´histoire des beaux-arts et la téologie mais par manque d´argent, il ne m´était pas possible de passer l´examen. J´ai dû chercher du travail, après avoir laissé ma fille chez des cousins, en Estonie.
Illustration 23 Ma fille aînée Ulrika, Ulla von Schlippe, née le 11 novembre 1934. La photo est prise en 1937 alors qu´elle avait trois ans. Des archives de la famille Krusenstierna, KLM.
Page 14
Illustration 24 Georg et moi à la plage de Riga, en Lettonie, aux environs de 1937. Je l´ai rencontré quand je travaillais au jardin maraîcher .
De l´album de Karen.
La rencontre et le mariage avec mon deuxième mari
An début de 1936, je me trouvais en train de nettoyer des pots de fleurs dans un jardin maraîcher à Reim. Un jeune homme,qui s´appelait Georg, travaillait au même endroit. Il était d´origine allemande et naquit à Saint Petersbourg, en Russie.
En 1937, nous avons fait nos fiançailles. Georg commençait à entreprendre des études d´économie sans avoir les moyens de les achever. La situation des Allemands en Estonie et en Lettonie s´aggrava en 1930. On nous interdissait d´acheter des biens fonciers. On expropria nos associations et nos églises. À la même époque en 1993, Hitler prenait le pouvoir en Allemagne. Les opinions concernant Hitler divergeaient parmi les jeunes germano-baltes. En hiver 1937, je retournai en Estonie comme dame de compagnie chez une vieille dame, avant d´aller chercher Ulla chez ma cousine, pour m´en retourner à Riga.
Le 29 mars 1937, nous nous sommes mariés Georg et moi. Le 8 janvier 1938, notre premier enfant en commun « Kicki » naquit. Le 26 avril 1939 naissait « Ursel ». Ma sœur cadette Hedda nous rendait momentanément visite, au cours de l´été. Nous avions très peu d´argent pour vivre. Georg avait un appareil photo Leica au moment où j´ai fait sa connaissance. Il était énormément passionné de photographie et de développer ses propres photos.
Illustration 25 Ulla et moi en 1937. Photo prise à l´époque où nous habitions toujours en Lettonie .
De l´album de Karen.
Photo de Georg.
Page 15
Illustration 26 « Cette photo est prise en même temps que le baptême de notre fille Ursel, à Riga, en 1939. Je la porte sur le bras et Kicki sur l´autre bras. Ulla passe la main au cou de son beau-père Georg ».
De l´album de Karen.
Le déménagement forcé de la Baltique et de la Pologne d´occupation allemande (1939-1945)
Au déclenchement de la Deuxième Guerre mondiale, un décret allemand annonça que les Allemands des Pays baltiques devaient déménager. C´était le transfert de populations « die Umsiedlung », après quoi Hitler appelait la population d´origine allemande qui retournait au sein du Reich « Heim ins Reich » (de retour au sein du Reich et la restitution des biens confisqués). C´était à notre sujet et à celui de nos ancêtres qui avaient vécu dans les Pays baltiques depuis des centaines d´années. Nous devions faire nos valises, vendre ce qui nous était impossible de prendre avec nous avant de s´en aller. Le pacte politique entre l´Allemagne et la Russie concernant les Pays baltiques qui devaient être remis aux Russes, nous obligea de quitter le territoire. Nous voyagions en bateau. A cette époque, ma fille aînée Ulla avait cinq ans, Kicki en avait deux et Ursel un an et demi.
Au moment où la tour de Riga disparut à l´horizon, ça me donna l´impression que la porte de mon « Heimat » se refermait pour toujours et que la clé en était rejetée. Le voyage en bateau se faisait sans incident. Les enfants portaient une plaquette d´identité autour du cou avec leur numéro de cabine, tout en trouvant cela original et existant.
Après vingt-quatre heures de route, le bateau accostait Gdynia (Gotenhafen). Nous y étions reçus par une fanfare, avant d´être dirigés vers un grand édifice, pour nous donner à manger, tout en nous souhaitant la bienvenue en Allemagne. (Le territoire où nous sommes arrivés, considérant être d´annexion allemande, était occupé par les troupes allemandes).
Après un moment d´attente, nous sommes montés dans un train qui nous emmena à destination inconnue. Nous voyagions toute la nuit et au lendemain matin, nous sommes arrivés à Hinterpommern dans un village au nom de Selchow, où nous essayions, le plus vite possible, de nous procurer une propre demeure. On nous donna une carte de rationnement pour acheter des denrées alimentaires. Cette année, l´hiver arriva de bonne heure. Il neigeait et les fenêtres de la pièce étaient pleines de gelée. L´eau de la cuisine était gelée. Nous fêtions les cinq ans d´Ulla à Selchow et, par la même occasion notre premier Noël en Pologne occupée. Nous ne savions pas ce qu´il était devenu de notre famille.
Page 16
Illustration 27 Nous voici à Kalisch, territoire polonais d´occupation allemande. Nous y étions arrivés après avoir quitté l´Estonie en 1939, alors qu´ Hitler nous faisait songer, nous les Germano-baltes, au retour au sein du Riech (Heim ins Reich) ». La photo est probablement prise en 1941. À gauche Ulla, Kicki et moi avec Ursel sur mes genoux ainsi que Georg assis à notre côté.
De l´album de Karen.
Illustration 28 À gauche Ulla, Kicki et moi avec Ursel sur mes genoux. Nous sommes dans notre maison, à Kalisch, en Pologne, au milieu de la guerre, en 1941.
De l´album de Karen.
Page 17
Le 11 janvier 1940, on nous ordonna de partir pour Posen, là où nous nous sommes perdus de vue les uns des autres. Georg arriva dans un camp pour hommes, et moi, puis les enfants dans un édifice qui avait autrefois servi d´hôpital. Ursel tomba malade se mettant ensuite à vomir. Le médecin du camp trouvait qu´elle était dans une telle condition, qu´il ne lui restait que quelques jours à vivre. Tout en s´excusant, il ne savait pas ce qu´il allait faire d´elle et demanda d´effectuer une expérience. Il avait lu dans un magazine que le fait de diluer de l´acide chlorhydrique pourrait la remettre en place. Il voulait lui en donner quatre gouttes par jour. Quand Ursel était sur le point de manger, une infirmière, se trouvant à ses côtés, la regardant, était surprise de voir que la portion diminuait. L´expérience réussissa après quoi Ursel se tira d´affaire.
Illustration 29 Kicki avec sa chère grand-mère Elekonida Bergmann. La photo est prise aux alentours de 1941 à Kalisch, en Pologne occupée.
De l´album de Karen.
Photo de Georg
Illustration 30 Voici une petite Ursel béate, aidant à la lessive.
De l´album de Karen.
Photo de Georg
Illustration 31 La visite d´Ulla chez sa belle grand-mère Elekonida Bergmann.
De l´album de Karen.
Photo de Georg.
Page 18
Kalisch 1940-1943
Nous restions un mois au camp de Posen. Au début de 1940, notre vie était marquée par la guerre. Georg apprit que son frère Witja et que ses parents étaient arrivés à Kalisch (Kalisz en polonais). Georg faisait tout ce qu´il pouvait pour unir les membres de la famille et à la fin de 1940, nous pouvions aussi nous y installer. Georg avait trouvé du travail, assumant la gérance du parc de la ville. Nous refusions l´appartement qu´un Polonais était obligé de quitter. C´est la raison pour laquelle nous avons loué une maison en dehors de la ville à un jardinier allemand qui retourna en Allemagne. C´était une petite maison agréable au toit bas et aux poutres surbaissées.
Cela voulait dire que le maître jardinier polonais de la ville allait être renvoyé puis remplacé par Georg qui s´y imposa pour le faire rester à son poste. Le maître jardinier était un homme de grande ressource. Il avait beaucoup d´expérience, non sans la connaissance de tous. Notre fils, Bernd, naquit le 19 juillet 1940. J´avais alors 26 ans.
Les nouvelles radiodiffusées et les restrictions dans la vie journalière nous rappelaient la présence de la guerre. Le soir, régnaient l´obscurité et le couvre-feu. L´administration allemande controllait la population.
Le 21 juin 1941, la guerre éclata entre l´Allemagne et la Russie. Ça nous provoqua un choc.
Mon mari Georg, né de parents allemands à Saint Petersbourg, maîtrisant le russe mieux que l´allemand, était appelé comme imterprête dans la Wehrmacht, l´armée allemande, après une courte formation à Berlin.
L´hiver était froid et très enneigé. Tout restait intact au front. À Donezbecken,(le bassin de Donet) en Russie, les Russes faisaient une percée, le 20 janvier 1942. L´armée allemande était mal équipée en vêtements chauds, après quoi une collecte de paletots et de lainages était entreprise en Allemagne pour les soldats.
Illustration 32 Voici le petit Bernd dans un pré d´été, à Kalisch, aux environs de 1941.
De l´album de Karen.
Illustration 33 Kicki au bas troué en 1941.
De l´album de Karen.
Page 19
Voici une série de photographies estivales alors que nous habitions à Kalisch (Kalisz) entre 1940-43. Elles nous donnent une apparence de toute tranquillité. Notre vie quotidienne fut perturbée dès que la guerrre éclata en 1941, entre l´Allemagne et la Russie.
Illustration 34 Ursel et Kicki à Kalisch aux environs de 1941.
De l´album de Karen.
Illustration 35 Georg avec son fils aîné Bernd sur le bras, à Kalisch, en 1941.
De l´album de Karen.
Illustration 36 A gauche Ulla, moi et Ursel sur mes genoux et Kicki. La photographie est probablement de 1942, alors que nous habitions toujours à Kalisch .
De l´album de Karen.
Page 20
L´unité de Georg se trouvait à Donezbecken, là où ils ont été encerclés par les soldats russes. A moins quarante et dans une tempête de neige, ils ont essayé de s´en sortir. Les troupes allemandes subirent de grosses pertes. Georg avait les pieds gelés avant de s´en retrouver à l´hôpital. Un médecin voulait amputer les deux jambes de ce dernier qui dénia. Il a tout d´abord été conduit à Krakow puis après à Gmunden pour y retrouver des forces. Deux semaines plus tard, il est arrivé à Berlin pour aller ensuite à Posen. À son arrivée à Posen, il a pu nous rendre visite. Il lui a fallu reprendre son travail après deux jours de visite à la maison. Etant donné qu´il n´était pas bien portant, il lui a été accordé six semaines de permission, lui permettant d´aider aux labours de printemps. Il fut licencié, aidant ensuite som père à l´horticulture.
Karenbach 1943-1945
Brigitte est née le 20 mai 1942. Un « Ortsbauernführer » (maire) avait comme objectif de convoiter les terres que nous cultivions, avec la conviction qu´elles seraient de grande valeur après la guerre. C´était la raison pour laquelle nous devions déménager de Kalisch pour reprendre bientôt une entreprise à Karenbach, à 6 km de Kalisch. Elle se composait de trois fermes qui en faisaient un tout. Le propriétaire avait été mis à la porte. Nous nous y sommes installés le 6 août 1942. La maison était en mauvaise condition. Il nous fallait la restaurer, poser un nouveau plancher, installer l´eau courante et mettre en ordre un cabinet de toilettes puis une salle de bain.
Nous avions trente Polonais employés chez nous. Nous essayions de les traiter aussi raisonnablement que possible. Sinon, c´était des personnes qu´on aurait emmenées chez le gouverneur général. On entendait dire qu´ils nous poseraient des problèmes, mais en dépit de cela on les laissa travailler chez nous.
Illustration 37 Voici une photographie du personnel du parc de la ville de Kalisch .
De l´album de Karen.
Page 21
Illustration 38 Moi, Ulla et Kicki aux environs de 1942 à Kalisch.
De l´album de Karen.
Illustration 39 Kalisch aux environs de 1942. Georg est à la maison, en permission de son poste dans la Wehrmacht. « Je suis à gauche avec Bernd sur mes genoux, Georg a Kicki et Ursel sur ses genoux. »
De l´album de Karen.
Nous nous entendions bien, la plupart du temps, avec les gens. Nous avions de bonnes relations avec eux, tout en voulant les aider le plus que possible. Notre fils Werner était mis au monde le 19 juillet 1943. Georg était de temps en temps convoqué aux tempêtes de protestations. Il suivait des exercices et des cours, me laissant en même temps seule avec les enfants. Ça faisait peur quand le chien aboyait la nuit, tout en regardant par la fenêtre avec un revolver à la main pour voir s´il se passait quelque chose. A Varsovie, la guerre se poursuivait plus intensivement qu´à jamais. Les salves de coups de canon pouvaient être entendues en direction du vent d´est .
Page 22
Illustration 40 Georg en permission de la Wehrmacht avec Bernd sur ses genoux.
De l´album de Karen.
Illustration 41 Ursel dans son « Wetterfleck.
De l´album de Karen.
Illustration 42 Werner est né en 1943. À gauche Kicki puis Ulla, Ursel et Bernd. Nous habitions alors à Karenbach.
De l´album de Karen.
Page 23
Illustration 43 « À gauche Bernd, Ursel, Kicki, Ulla et Brigitte en 1944. Les enfants sont vêtus de ce qu´on appelle des « Wetterfleck », des habits que je leur avais achetés lors de mon séjour à Innsbruck chez ma sœur Hedda ». « Ils étaient faits de laine, de la marque Loden ».
De l´album de Karen.
Illustration 44 « Mes enfants dans le bac à sable à Karenbach en automne 1944. A gauche Ulla, Kicki, Ursel, Bernd, Brigitte et Werner ».
De l´album de Karen.
Page 24
Illustration 45 « À Karenbach en 1944. « À gauche Kicki puis Ulla, Ursel et Bernd ».
De l´album de Karen.
La fuite à l´ouest en direction de l´Allemagne de l´est en 1945
Au début de janvier 1945, on laissait faire circuler des rumeurs, indiquant que les Allemands de Pologne allaient être évacués. Le message était tranféré de bouche à bouche, sans pour cela être dit à haute voix. Les Russes firent une percée, les Anglais et les Américains gagnèrent du terrain. A vrai dire, la population civile allemande ne savait pas ce qui se passait. Les gens commencèrent à faire leurs valises en cachette. Le 17 janvier 1945, mon beau-père était décédé. Le lendemain, on nous commanda de quitter les lieux. Nous emportions le nécessaire en ce qui est de petits objets comme des photographies, de l´argenterie, des bijoux et des vêtements, en route chez notre belle-mère à Kalisch. La situation était confuse.
La nuit du 19 janvier, il était grand temps pour moi d´accoucher, mettant au monde la petite Helga. Au lendemain, mon grand-père était enterré en date du 20 janvier. Nous sommes partis avec trois charrettes, celle de Georg avec notre famille, celle de ma belle-mère Annmarie et celle de mon oncle Adja. Le premier jour, nous parcourions 30 kilomètres puis allions après sur Posen. Les routes étaient très verglacées et il faisait froid. J´étais couchée dans une des charrettes avec Helga sur le bras. Au soir, ma belle-mère emmena la petite Helga dans une maison pour la langer. Elle a dû attraper froid parce qu´elle avait une fièvre élevée avant d´en mourir quelques heures plus tard, âgée de deux jours. Au prochain arrêt, dans une maison abandonnée, Georg trouva une petite caisse délaissée qu´il fourra de papier pour y déposer Helga. De cette façon, on pouvait l´emmener avec nous. Helga était enterrée à Löwenberg, près de Berlin.
Page 25
Illustration 46 « Papa Georg a aligné ses enfants pour la photo. À gauche Ulla, Kicki, Ursel, Bernd et Brigitte auprès de la tombe de leur sœur Helga ».
De l´album de Karen.
Illustration 47 « La tombe d´Helga à Löwenberg, Berlin ».
De l´album de Karen.
Page 26
La charrette alla dans le fossé au cours de la nuit. Personne ne s´occupa de nous, essayant de l´alléger de son poids. Finalement, quelques soldats sont arrivés, nous informant qu´il n´était pas possible de traverser le pont de Warthe. On allait le faire sauter. Les soldats n´ont pa eu la possibilité de nous aider. En revanche, nous avons dû atteler un cheval d´une autre charrette. Après quoi, ça était mieux. On pouvait continuer par une autre route. Dans les fossés, tout autour de nous, il y avait des draps, des caisses et des couvertures de lit. Il y en avait d´autres qui avaient subi le même sort. Par dessus le marché, cette nuit de mauvaise malédiction, il y avait du brouillard, du verglas et il faisait un froid perçant. Au loin, on entendait les canons. Le lendemain, on arriva à Schrimm. La ville avait été évacuée. L´hôpital avait été bombardé et les maisons se trouvaient en flammes. Au loin, on pouvait entrevoir les blindés russes.
Georg nous trouva un autobus délaissé, avec chauffeur, avant de se présenter au « Volksturm ». Nous ne pouvions pas garder l´autobus vu qu´un médecin de l´hôpital en avait besoin pour son ravitaillement. Il nous fallait le laisser. J´étais tellement épuisée que je n´avais pas la force de réagir. Le médecin me prit par le bras pour nous jeter aussitôt dehors dans la neige, moi et mon enfant. Les autres ont dû aussi en sortir. À la vue de cette situation, Georg quitta son unité sans permission, pour venir à notre secours.
Georg nous emmena dans un bâtiment dans lequel se trouvaient des soldats ukrainiens. De là, il nous était possible de continuer. Les Russes étaient, bien entendu, partout. Georg négocia avec quelques cheminots, veillant à ce que nous allions avoir une place dans un wagon de marchandise. L´attente pour le transport se faisait longue, étant donné que nous n´avions pas de locomotive qui devait venir d´une autre gare. A la fin, on se mit en route. J´étais tombée malade d´une forte fièvre. Nous ne finissions pas de voyager et le seul moyen de rester en vie était un peu d´eau. Le train s´arrêta à Cottbus.
J´ai été petit à petit hospitalisée pendant que la famille continua jusqu´au terminus de Reinsberg au nord-ouest de Berlin. À l´hôpital, on m´a dit que j´avais la fièvre puerpérale. Après un mois, je m´enfuyais de l´hôpital. C´est alors que je me suis mise à la recherche de Georg et des enfants dans toute l´Allemagne. Pendant six semaines, nous nous sommes recherchés les uns des autres pour nous retrouver par hasard à Bitterfeld.
Thalheim en Allemagne de l´est 1945-1947
Au cours de mes recherches, j´ai assisté au grand bombardement américain de Berlin le 8 février 1945. Quant à Georg, il lui était très risqué de voyager sans autorisation. Il était pris pour un déserteur. Nous sommes arrivés à Thalheim, prés de Bitterfeld pour y être logés dans une maison sur deux plans. Là, nous avons dû lutter contre les poux de la tête et du corps. Werner attrapa la rougeole. Il est longtemps resté malade avant qu´il soit guéri. Tous les soirs à neuf heures, l´alerte aérienne était donnée. Il fallait alors descendre l´escalier à travers la cuisine jusqu´à la cave. Les enfants dormaient tout habillés, non sans pour le moindre pouvoir les réveiller. Ma belle-mère était malade, craignant de tomber dans la main des Russes.
Le 9 avril 1945, Georg devait rejoindre l´armée. C´était une séparation sentimentale. On sentait de l´incertitude et du désespoir pour l´avenir. Les Alliés continuaient à bombarder l´Allemagne. Le ciel était éclairé de bombes phosphorescentes. Nous entendions l´arrivée des avions ainsi que l´impact de leurs projectiles.
Un jour, les enfants étaient en train de jouer dans le jardin, derrière la maison, quand un petit avion américain survola le terrain. Il avait le contact radio avec l´artillerie. L´impact des bombes se rapprocha de plus en plus. J´appelai les enfants, nous cachant aussitôt dans la cave. Après quoi le heurt du projectile faisait trembler toute la maison. Par la suite, tout devint calme. Je demandai à Ulla de monter en haut, à la recherche de sa belle grand-mère. Après un moment, elle est revenue pour nous dire que l´escalier avait été démolli et qu´il y avait un gros trou dans le mur. Je montai l´escalier. Tout avait été démolli en haut. La porte avait été arrachée par la pression d´air et ma mère était allongée derrière celle-là. Elle était morte. C´était un acte terroriste. L´avion volait tellement bas que l´équipage voyait les enfants jouer. Le lendemain, arriva le voisin – un vieillard avec une charrette.
Page 27
Illustration 48 L église de Thalheim, la ville où nous sommes arrivés en 1945. Nous y avons vécu jusqu´au moment de notre fuite en direction de l´ouest en 1947. Je n´arrivais pas à me faire l´idée de rester en Allemagne de l´est de régime communiste. Le maire voulait nous renvoyer moi et mes enfants chez notre « Heimat » en Baltique, mais j´y renonçai.
De l´album de Karen.
Il emmena ma belle-mère pour l´enterrer au cimetière. Il régnait un silence complet tout autour de nous au cimetière. Il n´y avait personne dans la rue. Derrière l´église se trouvait une tombe déblayée de neige, là où on y déposa le cerceuil avant de réciter une prière. Nous refermions la tombe, sans y mettre des fleurs. Nous ne pouvions pas nous en procurer.
Par la suite, les Américains sont arrivés pour occuper aussitôt le village. Cependant, ils ne pouvaient pas y rester. La population allemande essaya de se débrouiller avec ses propres moyens. Nous faisions la cuisine de temps à autre, survivant de ce qui nous tombait sous la main.
Quelques jours plus tard, on recommença à tirer, cette fois-ci à la mitraillette. On nous ordonna de sortir. Des soldats américains inspectèrent la cave pendant que moi et les enfants devaient attendre dans la cuisine. Après, ils partirent.
Un autre soir, assez tard, j´étais en train de raccommoder des chaussettes quand une voiture de laquelle deux soldats sont descendus, s´arrêta devant la maison. Ils étaient assez désireux d´y rentrer. Je ne trouvais pas que c´était une bonne idée vu que j´avais six enfants en train de dormir. L´un des soldats y est rentré. Il a tourné en rond, controllant si tout était comme il fallait. Après quoi, ils sont devenus plus paisibles, commençant à me parler. Ils me racontèrent que tout le territoire allait être administré par les Russes. En effet, les Américains délaissèrent le territoire et les Russes en prirent la succession. Thalheim allait devenir une partie de l´Allemagne fédérale.
La fin de la guerre en 1945
Il y a eu des élections un mois après la fin de la guerre en 1945. Un communiste, au nom de Pfarr, est devenu maire de la ville. Il voulait m´envoyer en Baltique chez mon « Heimat » qui était à cette époque un territoire russe. J´avais peur que Georg ne pourrait jamais plus nous retrouver si nous y allions. Qui pourrait me garantir que j´allais retrouver mon Heimat? Le maire m´ordonna à faire ma valise. Il m´a donné trois jours, avant de m´en aller.
Page 28
Js suis devenue confuse, m´adressant à une amie, dans un village proche, qui venait aussi de la Baltique. On devait rappeler les autorités que j´étais de nationalité allemande, a-t-on dit. J´avais des papiers d´identité qui en donnaient la preuve. Après quelques jours, on me répondit que je pouvais rester. Pendant ce temps-là, ma fille aînée, Ulla, avait été maltraitée à l´école parce qu´elle portait le nom de von dans son patronyme. Je l´ai emmenée chez sa grand-mère à Brême. À mon retour dans la zone est, il est arrivé un drôle d´incident alors que je traversai un poste de surveillance, les sentinelles m´accusèrent d´essayer de passer à l´ouest. Ils exigeaient que je payerais 100 Mark pour mon audace. Je ne pouvais pas y croire. J´étais venue de l´ouest pour aller à l´est. Je me suis dit que la sagesse devrait l´emporter, sans pour cela que le gardien y consente. Après avoir payé mes dettes, il me posa la question : Est-ce-que c´était beau à l´ouest? Je hochai de la tête puis il me laissa partir.
Quelque temps après, Georg nous donna un signe de vie. Il était fait prisonnier par les troupes russes en Tchécoslovaquie, avant d´être déporté comme prisonnier de guerre en Russie.
Ma sœur Mary, qui était mariée et habitait en Suède ainsi que les cousins de Georg en Amérique m´aidaient à subvenir aux besoins de vie en Allemagne de l´est. Ils m´envoyaient des colis de denrées alimentaires. De plus, je vendis un bracelet de montre, en or. De cette manière, il nous était possible de surmonter la guerre sans pour cela avoir recours aux autorités. J´évitais la contrainte du travail à la journée pour obtenir des allocations. « L´argent, que la vente du bracelet de montre m´avait rapporté, me rendit économiquement indépendante pendant un certain temps ».
Kicki a un bon souvenir des impressions que sa scolarité éveilla en elle, à Thalheim.
« À Thalheim, je rentrai au cours élémentaire. Je fus reléguée dans la même classe qu´Ursel quelque temps plus tard étant donné que j´avais tout oublié après un bombardement. Je me rappelle de la façon dont grand-mère et moi chantions l´alphabet ensemble. Ça avait prit trois semaines avant de retourner dans ma classe initiale. »
Karen continue son histoire : « Je désirais quitter l´Allemagne. Je suis allée à la Croix-Rouge de Berlin qui faisait suivre ma demande de permis de sortie aux Anglais. Pour me permettre de voyager, je laissais les enfants dans un orphelinat évangélique à Plodda. »
« Je n´oublierai pas ce sentiment d´abandon dans lequel je me trouvais, croyant qu´elle allait venir me chercher mais, en revanche, elle m´annonça que je devrais y rester quelques semaines de plus. Je me sentais mal à l´aise ». (Kicki)
J´écrivis à ma sœur Mary, lui demanda de se renseigner sur la possibilité de venir en Suède (Karen et les enfants). La demande a été refusée. Écrivant une nouvelle fois, je faisais une demande pour nous tous. De vivre en Allemagne de l´est était impensable pour moi.
Illustration 49 « Ma propre photo de passeport prise en Allemagne de l´est en même temps que notre fuite vers l´ouest en 1946. »
De l´album de Karen.
Page 29
Illustration 50 Ma fille aînée Ulla. Elle a un bourrelet dans les cheveux ce qui était à la mode à cette époque.
De l´album de Karen.
Illustration 51 Ursel était l´une des enfants qui essayait toujours d´enthousiasmer les autres, les mettant à la bonne humeur.
De l´album de Karen.
Illustration 52 Kicki a l´air triste. Elle était l´une des enfants qui pleurait sa chère Oma, (grand-mère), le plus. Celle-ci mourut au cours d´un bombardement allié en 1945.
De l´album de Karen.
Illustration 53 Bernd a l´air d´être pensif sur la photo. Dans l´ensemble, les épreuves de la guerre ont énormément affaiblis les enfants. Ils avaient perdu leur grand-mère et leur père était fait prisonnier des Russes entre 1945 et 1949.
De l´album de Karen.
Page 30
La fuite vers l´ouest en 1947
Illustration 54 Malgré toutes les rudes épreuves de la guerre avec évasion et famine, Brigitte a une bonne mine et à l´air d´aller bien.
De l´album de Karen.
Illustration 55 Werner a énormément souffert aux séquelles de la Deuxième Guerre mondiale, ayant de gros problèmes à se remettre des maladies dont il avait été victime à cause de la famine.
De l´album de Karen.
On me délivra un permis de sortie à l´automne 1947. Les papiers se trouvaient à ma disposition à la résidence de la délégation suédoise à Lübeck. Quitter l´Allemagne de l´est n´était pas facile. Je ne pouvais pas prendre le train qui parcourait Berlin - Hamburg pour me rendre à Lübeck. Une partie du voyage traversait le territoire russe,sans autorisation d´y voyager. Je n´avais pas fait de demande de permis de sortie auprès des autorités russes, sachant qu´elle me serait refusée. La Croix-Rouge en était ausi au courant. En revanche, je les ai convaincus à m´accorder un permis auquel l´adresse était supposée être à Berlin, dans la zone anglaise. Nous avons clandestinement passé la frontière. Mary avait déjà organisé notre entrée en Suède.
Je me préparais à fuire, distribuais des effets personnels et faisait mes adieux à mes parents et à mes amis. Nous commençions notre fuite par un temps sec et chaud, un jour au mois d´août. La chute des feuilles était en cours. Je suis allée à Wolfen pour acheter des billets. Il m´était autorisée à voyager sans papier qu´à une distance de 30 km, ce qui ne me permettait pas d´aller jusqu´à la limite de zone. La salle d´attente de Wolfen était vide à mon arrivée. Je m´avançai vers le guichet en disant au vieillard qui s´y trouvait :
« - Stapelburg in Harz.
- « Qu´est-ce que vous allez faire là », m´a t-il répondu.
– « Il me faut passer à l´ouest, mes enfants meurent de faim ici. Il n´y a personne qui puisse m´aider. »
On me donna des billets, grâce à mon témoignage de bonne foi. Nous partions pour Magdeburg. La première étape allait sur Dessau, avant de passer bientôt la nuit chez des parents. Au lendemain, le voyage continua. Le train était comblé et il nous fallait en changer plusieurs fois. C´était un miracle si les enfants et les bagages ne manquaient pas. Dans l´après-midi, nous arrivions à Ilsenburg, essayant de trouver un logement. Il n´y avait pas de place à l´hôtel, pour nous. Après avoir obtenu l´autorisation de passer la nuit à l´hôtel, au commissariat de police, nous prenions une chambre dans une auberge.
Page 31
J´essayais de trouver quelques guides qui pourraient nous faire passer la frontière. C´était à neuf kilomètres. Au lendemain matin, trois garçons volontaires, d´une dizaine d´années, étaient prêts à nous aider.
Les trois garçons-guides, mes enfants et moi errèrent sur les grands chemins abandonnés. Les guides voulaient une rétribution de 100 mark pour nous faire passer à l´ouest. J´emportais avec moi des cigarettes pour corrompre les soldats russes de garde à la frontière. Le poste de frontière se situait derrière un petit village. Les trois guides de route s´avancèrent vers la sentinelle, tout en lui demandant s´ils pouvaient passer. Il prenait les cigarettes mais répondit « Njet ». C´est alors que j´entrevis un soldat russe, venant de la frontière. Je pris la réserve de cigarettes que j´avais sur moi, allant à sa rencontre, avant de lui demander si nous pouvions passer. Il me fouilla, à la recherche d´armes ou quelque chose de ce genre et dit par la suite : « Allez-vous-en. » Nous courrions vers les barricades. J´ai aidé les enfants à franchir le barrage. Quelques minutes plus tard, nous étions de l´autre côté.
À l´ouest en 1947
Ce fut une sensation invraisemblable et étrange pour nous, de se retrouver de l´autre côté de la frontière. Il y avait une gare à proximité où nous achetâmes des billets pour Hambourg. Je donnai 100 mark aux garçons, avant de rédiger une lettre pour Georg par la voie de la Croix-Rouge pour lui dire que nous allions chez Mary.
À Harzbourg, nous prenions le train pour Hanovre. C´était comme à l´est. Le train était plein de gens, m´obligeant à placer les enfants et les bagages au mieux que possible. Nous sommes arrivés à Hanovre dans l´après-midi, là où nous avons dû attendre le prochain train. Il était, de même, plein de voyageurs et était sur le point de partir à notre arrivée. Au lendemain matin, nous sommes arrivés à Hambourg. Le frère de Georg, Witja, que nous avions essayé de joindre, y habitait, sans pour le moins savoir que nous allions venir, n´ayant pas de quoi nous loger. Il nous emmena dans une école dans laquelle nous pouvions rester quelques jours. Nous y en sommes partis en direction de Lübeck. Même ce train là était comblé. Le voyage prit une nuit, arrivant à Lübeck au lendemain matin, prenant aussitôt le tramway pour la résidence de la délégation suédoise. Le tramway était aussi bondé de gens. Je faisais monter mes enfants tout en y mettant les bagages mais il partit avant que j´eusse moi-même le temps d´y monter. J´ai dû attraper le prochain tramway afin de me rendre au terminus. À mon arrivée, il y avait des enfants inquiets qui m´attendaient. À Lübeck, je vins d´apprendre que la traversée pour la Suède se ferait dans quelques semaines. J´emmenai les enfants dans un camp pour « displaced people » (réfugiés) dans lequel nous n´avions pas le droit d´y rentrer étant donné que j´étais allemande, avant d´être aidés par une femme lettone. Après quelques jours, mon ancienne belle-mère en compagnie d´Ulla sont arrivées de Brême. La traversée pour la Suède pouvait être entreprise.
Nous allions en direction de Padborg au-delà de la frontière du Danemark où nous passions la nuit. Les enfants se rappellent toujours Padborg, du fait qu´on leur a donné du pain blanc, du fromage, des œufs et du lait pour la première fois depuis très longtemps. Le voyage continua. Au lendemain matin, nous prenions le bateau entre Helsingör et Helsingborg. A notre arrivée à Helsingborg, un pasteur nous souhaita la bienvenue de la part de mon beau-frère suédois.
Après avoir rempli un grand nombre de formulaires à l´infini, on nous plaça dans un autobus pour être mis en quarantaine dans un camp de réfugiés à Landskrona. Depuis ce temps-là, beaucoup d´eau est passée sous les ponts. J´ai vécu la moitié de ma vie en Suède. Les enfants considèrent que la Suède est leur pays. Le fait de quitter l´Allemagne n´était pas une décision difficile à prendre. J´étais très consciente de la portée de ma décision. Il fallait que je travaille énormément. Je n´étais que réduite à moi-même. (Georg était fait prisonnier dans un camp russe sans savoir s´il allait être libéré et à quel moment). Je n´avais pas de relations avec des gens qui se trouvaient dans la même situation. Dès le début, je savais que les enfants allaient devenir suédois. C´était douloureux, mais sans les approches des deux langues suédo-allemande et des cultures, ça aurait peut être était pire. Je n´ai jamais regretté mon départ de l´Allemagne. Ça n´a jamais été mon « Heimat ». Les années les plus dures de ma vie, je les ai vécues en Allemagne, sans pour cela y retourner pour visiter des parents quand je le désirais après la guerre. Le pire a été de voyager en Estonie et en Lettonie. Je ne pouvais y aller qu´après la destruction du mur de Berlin et l´ouverture des pays ».
Page 32
La Suède (1939-1945)
Ulrika surnommée « Ulla »
« J´étais la quatrième enfant et la première fille du commandant Philip (1875-1938) von Krusenstierna et d´Eva née Nordenfelt (1881-1957). Je suis née le 28 janvier 1916 au milieu de la Première Guerre mondiale à Karlberg où mon père enseignait. Je suis venue au monde à Stockholm, deux ans après la naissance de ma parente Karen qui naquit à Reval,(Tallinn). »
Auparavant, nous pouvions distinguer Philip f. 1910, Carl-Axel f. 1912, Bogislaus (Bo) f. 1914 puis après elle Georg f. 1917, Louise f. 1919 ainsi que Cecilia f. 1921. C´était les plus jeunes frères et sœurs auxquels j´avais les relations les plus intimes pendant mon enfance.
Illustration 56 Ma maman, Eva von Krusenstierna, née Staël von Holstein .
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustration 57 Mon portrait, fait tiré en août 1917 à Stockholm .
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Page 33
Illustration 58 Mon papa, le commandant Philip v K .
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Mon papa était militaire. A cause de son métier, il était envoyé à différents endroits, accompagné par sa famille au cours de ses déplacements. A l´âge d´un an et demi, nous nous installions à Strängnäs. C´est alors que je suivais les disciplines pratiques et artistiques à l´école primaire de Strängnäs, à l´âge de six ans et demi. En 1924, la famille s´installa dans la ville de Nyköping où mon papa fut nommé commandant de circonscription de recrutement au numéro matricule 43.
Dans les années 1920, nous passions quatre étés à Djupvik dans l´île d´Öland dont j´en garde un très bon souvenir. C´était avec beaucoup de privations, y regardant à deux fois, que mes parents pouvaient nous offrir des vacances d´été, tout en pensant que nous en avions besoin au vu de l´hiver. En 1947, ma maman loua une résidence secondaire pour y inviter notre famille pendant un mois. Par la suite, on continua, mon mari et moi, à louer cette résidence secondaire jusqu´en 1975, nous proposant alors de l´acheter. Je passe toujours mes vacances estivales dans l´île d´Öland.
Illustration 59
Mes frères et sœurs puis moi-même. Au plus haut de la rangée Philip, Carl-Axel, Bogislaus (Bo), moi-même, Georg, Louise et Cecilia.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
page 34
Illustration 60 Djupvik en été 1921. Dans la brouette, à gauche, Louise, je suis assise presque derrière elle, avec une rosette dans les cheveux et à peu près devant moi, Georg. On peut observer Philip derrière la brouette. Carl-Axel et Bo se trouvent devant celle-là.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Le voyage en Amérique
En 1933, je terminais l´école pour essayer ensuite de rentrer à l´école normale de Stockholm, mais je n´étais pas admise. Après quoi je suis allée rendre visite à ma tante, proviseur d´école à Connecticut, aux États-unis. Elle me proposa un emploi. Elle voulait vraiment une suédoise chez elle, ayant une petite fille, avec l´intention de lui faire apprendre le suédois. Il y avait une cuisinière sur place, mais les différentes occupations domestiques seraient faites par cette suédoise, comme le ménage journalier, faire les lits, raccommoder, faire la cuisson, s´occuper de la fille, faire les courses, servir d´aide aux réceptions etc., tout en étant de la partie durant les excursions et les sorties avec la T-Ford, comme membre de famille.
Je suis partie en octobre 1934 avec la compagnie suédo-américaine Drottningholm. Une année était prévue, mais je suis retournée à la maison seulement après le mois de juillet 1936 avec le paquebot Gripsholm. Le séjour, dans cet établissement en plein air « Outdoorschool », - les leçons se déroulaient à l´extérieur - en vaut un chapitre supplémentaire.
Quand j´étais aux États-unis, je fis la rencontre de la fille de Hjalmar Branting qui était juriste. Elle tenait un discours sur un séjour qu´elle avait fait en Allemagne dans la région de la Sarre. Elle nous fit l´exposé de deux faits, l´un était le réarmement allemand et l´autre la persécution russe des Juifs. On ne la croyait pas.
Il y avait aussi de l´antisémitisme aux États-unis. Même que des lycées n´admettaient pas ici les Juifs. Une fois, passant devant un lac en Nouvelle-Angleterre, se tenait une pancarte de grande taille sur laquelle était inscrit que tout individu, non arien, n´avait pas le droit de se baigner dans ce lac. C´était en 1936.
Au printemps 1937, je suivais un cours en classe préparatoire à Gothembourg pour m´entraîner au prochain examen. J´étais admise à Stockholm en juin 1937 et après quatre ans d´études, je passais mon examen d´institutrice en 1941.
Page 35
Illustration 61 Cette photo était prise un peu avant mon voyage en Amérique pour aller travailler chez ma tante Christina en 1934.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Le décès de mon père en 1938 et le déclenchement de la Seconde Guerre mondiale en 1939
Mon père est mort en 1938. Après quoi, nous sommes allés habiter à Stockholm au mois d´août, essayant de donner une nouvelle vie à notre maman pour suivre bientôt, nous frères et sœurs, une formation professionnelle.
Il fallait pouvoir joindre les deux bouts et réduire au plus possible les intermittences(par convocations). A cette époque, j´allais moi-même à l´école normale.
Au déclenchement de la guerre, je vivais au foyer paternel à Stockholm où ma maman s´était installée après le décès de mon père. Aller sous les drapeaux pour les hommes et la mobilisation dans notre pays étaient de grands événements. Dès le premier soir, à la lecture des recrues et des convocations à la radio, mes quatre frères étaient appelés sous les drapeaux. Plusieurs d´entre eux, suivaient une formation professionnelle. Il en était de même avec mes amis et les membres de ma famille. Ce qui se passait en Europe n´avait pas le même intérêt. Notre défense journalière, qui était au-dessous de tout après le désarmement depuis 1925, occupait une plus grande place. Mon frère aîné, qui avait fait son service militaire dans la marine, fut immédiatement appelé à la base navale de Skeppsbroholmen. Pendant trois jours, il y alla
Page 36
sans que les autorités puissent l´identifier sur les inscriptions de recrutement. Un grand nombre de vedettes usées, ancrées des dizaines d´années au pied du Musée d´Histoire nordique (Nordiska museet), avaient soudainement disparu. On a dit qu´elles avaient été remorquées dans l´archipel de Stockholm (Skärgården) pour donner l´impression d´avoir une bonne défense.
Un peu plus tard, le blocus contre les ports de Stockholm ainsi que le grand danger de mines au long des côtes provoquaient des sensations. Il se produisait des accidents importants de bateaux de l´île de Gotland, de sous-marins et de cargos sans oublier la débâcle des glaces l´hiver des années 1940 à 1942. Mon frère aîné était sur le brise-glace Atle qui accompagnait les convois en direction de l´île de Gotland.
L´obscurité était le plus gros problème. À Stockholm, les voitures, les autocars, et les tramways roulés avec les feux recouverts. L´éclairage des rues était,de même, atténué ou éteint. Les lumières de l´intérieur ne devaient pas être aperçues du dehors. Des plaques et des rideaux étaient employés pour l´obscurité.
La Guerre d´Hiver finlandaise
Nous étions énormément engagés par la Guerre d´Hiver finlandaise 1939-40. La Finlande était plus proche de nous que le continent. Aux cours, on nous donna l´autorisation de tricoter. Ça a résulté à des cache-cols, des cache-nez ainsi que des gants. L´hiver était terriblement froid. Aux cours de couture, on confectionnait des vestes pour neige en tissu de drap blanc. C´était un camouflage à couleur de neige, pour l´armée. Tout partirait pour la Finlande.
Ultérieurement, nous aurions des exercices d´évacuation et d´alarme aérienne. Chaque quartier de Stockholm enseignait aux jeunes les soins médicaux. J´étais membre d´un tel groupe. On construisait des abris antiaériens et mettait en ordre des alarmes aériennes. Il y avait des plans d´évacuation pour écoles, hôpitaux, maisons d´enfants et encore. Mon école allait faire un voyage dans l´arrière-pays, en Dalécarlie. On devait porter un sac à main sur-le-champ, contenant particulièrement le strict nécessaire.
Je crois qu´on voulait rester, à n´importe quel prix, en dehors de la guerre. Cependant, un grand nombre de suédois voulaient faire preuve de dévouement, mettant à la disposition des troupes, des pansements de premier secours. La totalité des Suédois s´entraidaient pour des envois de vêtements et de denrées alimentaires. Le premier dimanche de l´Avent en 1939, j´étais à l´église Oskar à Stockholm. C´est alors que la guerre se déclencha. L´église était bondée. Assis sur les marches et le sol, on pleurait. On pensait plus à l´organisation de notre défense au cas où nous serions attaqués, c´était sûr.
L´occupation du Danemark et de la Norvège
Au moment où l´armée allemande occupa le Danemark et la Norvège, j´étais au séminaire à Stockholm. Au déjeuner, on voyait des titres à la une aux textes démesurés qu´on avait affichés. Beaucoup d´entre nous pleuraient. C´était terrible. C´est ainsi qu´on alla au plus tôt savoir comment les Allemands maltraitaient les Danois et les Norvégiens, les déportant bientôt dans des camps de concentration en Allemagne.
On craignait que la guerre allait atteindre la Suède. Et c´est en 1942 que la situation devint sérieuse. L´ambassade d´Allemagne à Stockholm avait multiplié son personnel, se composant, comme nous l´avions dit, d´une petite armée en plein cœur de la capitale. On se mettait en garde contre la cinquième colonne (tout simplement des Suédois de sympathie naziste). « le Suédois être muet comme une carpe » (en svensk tiger), était une exhortation de grande envergure pour essayer par tous les moyens de renforcer la sécurité publique et la défense.
Le rationnement
On comprit assez tôt qu´il y aurait une pénurie de denrées alimentaires. On faisait des réserves. Par exemple, le savon et la lessive devinrent rapidement des denrées rares. Les forces combattantes nuisaient à l´importation. On ne pouvait, par exemple, plus trouver de café et de thé, sans pour cela en créer sans cesse des substitutions. – Le coton était mélangé à la cellulose. Si on voulait du coton et du lin purs, il faudrait en rechercher dans de petites boutiques. Les draps devenaient plus fragiles et jaunissaient avec la cellulose. Oui, au cours des années, il y avait une multiple quantité de denrées que l´on ne pouvait plus se fournir.
Page 37
Illustration 62 Beaucoup de denrées demandées étaient rationnées,durant la Deuxième Guerre mondiale, comme le café, les matières grasses, la farine, le tabac et encore.
Des archives de la famille von Krusenstierna KLM.
En ce qui est du rationnement, le charbon, le mazout et l´essence nous manquaient le plus. Les immeubles étaient réchauffés au charbon et au mazout. À Stockholm, les stocks de bois ne faisaient qu´augmenter quand on été forcé d´en revenir au bois de chauffage. Les voitures marchaient même au bois bien longtemps après la guerre. Il y avait des voitures au gazogène. Par dessus le marché, ces hivers étaient terriblement froids et très enneigés, après quoi on s´habillait de vêtements chauds à la maison.
Beaucoup de choses étaient rationnées, mais on se débrouillait assez bien. On s´entraidait. Nous, frères et sœurs, nous nous étions, bien sûr, mariés entre les années 1941-1946, sans que rien ne nous manquât. À la campagne, on pouvait de temps à autre faire des achats sans coupons de rationnement. À Noël, il y avait presque tout ce qu´il nous fallait mis à part les figues, les dattes, quelques variétés de noix, les oranges et les bananes et encore. On ne pouvait pas se procurer ce qui était d´importation, bien entendu. Le caoutchouc présentait de grandes difficultés. Je confectionnais des balles en tissu pour ma fille vu qu´il n´était pas fabriqué de balles ou jouets en caoutchouc. Ça devrait être utilisé pour des produits d´utilité comme des vélos ou des pneus.
Illustration 63 Le lendemain du mariage le 6 août 1943.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Page 38
On raffolait d´Hitler
Étant jeune, on ne savait pas ce que c´était le nazisme et c´est à peine qu´on en sut quelque chose, juste après la guerre, c´est sûr. Hitler était sans doute, pour beaucoup de jeunes, un homme qui remit l´Allemagne sur la bonne voie, après le Première Guerre mondiale. Il s´occupa des jeunes, leur donnant les moyens de s´instruire. Dans les Pays baltiques, on pouvait solliciter de demandes de bourse d´études en Allemagne. L´un de nos jeunes germano-baltes, je le sais, voulut se rendre à Munich pour faire des études d´architecture en décoration. L´Allemagne d´Hitler contribua au financement de ses études.
Les lycées suédois étaient aussi bien fréquentés par des regroupements nazis comme par des communistes. Mais il n´y avait pas de manifestations. Au début de la guerre, nous avions une grande prédisposition pour les Allemands. Ce n´était pas, je suppose, si étrange que cela si on en retourne à l´histoire. Pour beaucoup, Hitler passait pour une personne qui avait miraculeusement amené l´Allemagne à être une puissance industrielle et militaire. Il n´y avait qu´un petit groupement qui savait bien ce que cela voulait dire en politique.
L´antisémitisme
Nous ne savions rien de la nuit de cristal, de la persécution des Juifs et des camps de concentration en Allemagne avant la fin de la guerre. Même que la population allemande n´en savait rien.
La radio et les journaux étaient censurés. J´ai parlé avec des gens de mon âge de ce qu´ils se rappellent. Mais les informations de l´extérieur étaient restreintes, c´était clair. (On ne peut pas en faire des comparaisons avec l´offre d´informations à l´heure actuelle).
L´antisémitisme en Suède était certainement héréditaire. C´était tout d´abord, je suppose, à l´époque de Gustaf III que les Juifs avaient la permission de s´installer chez nous, seulement dans quatre villes: Stockholm, Göteborg, Malmö et Norrköping. Des églises spéciales et des cimetières étaient institués et puis on distinguait différentes catégories de Juifs. Chez nous, nous avions un groupement d´intellectuels très connus, se composant de la famille Bonnier, de grands mécènes ainsi que de médecins qualifiés, mais aussi un groupe sans prétentions, ayant entre autres de petites boutiques d´antiquaire et de magasins de chiffons. Je ne crois pas que des réfugiés de Pologne ou d´Allemagne soient venus avant l´été 1939. Ils remplissèrent alors nos pensionnats dans l´archipel.
Les relations avec les familles germano-baltes
Tout au long des années 1930 jusqu´en 1940, nous avions des relations régulières avec les familles von Krusenstierna des Pays baltiques. C´est alors qu´elles commencèrent à visiter la Suède et les familles suédoises en faisaient de même en Estonie, d´autant plus que les jeunes aimaient les plages magnifiques. Mais on comprit que les personnes âgées y menaient une vie aux conditions très limitées.
Mes sœurs et mon frère Georg étaient allés en Estonie avant la guerre pour visiter la famille. Après la guerre, on recevait des lettres d´Allemagne qui décrivaient la misère et les difficultés pour les familles des Pays baltiques en Allemagne. Juste après la guerre, ça ne leur était pas facile en Allemagne. Les non-nationaux allemands n´étaient pas vus d´un bon œil. Ils étaient pris pour des occupants. Mon frère cadet Georg prit la voiture pour l´Allemagne, plusieurs années après la guerre, dans le but d´aller voir un des membres de notre famille qu´on avait conseillé d´habiter dans le poulailler. L´ameublement se composait alors de caisses vides. Après cette élégante visite en voiture, le propriétaire de la ferme comprit, que celle, qui habitait dans le poulailler était vraiment la veuve d´un prêtre, après quoi on lui proposa une demeure conforme au rang et, par la suite, elle fut en somme traitée d´une autre manière.
Nous n´avions pas de contact avec la famille de Karen avant leur arrivée, comme réfugiés, en Suède et avant de nous installer à Norrköping dans les années 1950. Nous avions, par contre, fait la connaissance des sœurs de Karen, Ullo et Mary, avant la guerre. Le séjour de mon père en Estonie contribua à ce qu´elles puissent nous rendre brièvement visite en Suède. À ce moment-là, Karen était mariée en Lettonie.
Page 39
Illustration 64 En arrière-plan, à gauche, mon père Philip dans le jardin de la famille von Ramm à Reval en été 1928. Il était de visite chez les familles germano-baltes.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustration 65 La photo est prise lors de la séparation d´adieux dans le port de Reval le 1er juillet 1928. À gauche, mon papa Philip von K, Erik, Mary, Gertrud von K, Helene von Ramm, qui était la tante de Karen et Folke Rudelius.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Page 40
La fin de la guerre en 1945
Entre les années 1939 et 1945, on apprenait à vivre avec les ressources à notre disposition. On se fréquentait et faisait la fête.
Mon mari, Åke, a tenu son journal. La citation suivante est du mois de mai 1945. « Nous suivions à la radio les événements du monde extérieur. L´une après l´autre des régions allemandes capitulèrent. Le 2 mai 1945, Berlin capitula à la joie du monde entier. La pluie tombait à torrents, ce jour-là, à Lenhovda. Le 3 mai, à la capitulation d´Hambourg, les Allemands ont dû se rendre. Copenhague devint alors le nouveau siège du gouvernement allemand d´où les autorités allemandes envoyaient des déclarations à intervalles réguliers. L´amiral Dönitz prononçait des discours du Danemark ainsi que le ministre parlementaire Albert Speer. Le 4 maj, les Allemands capitulaient au Danemark, aux Pays-Bas et dans la partie du nord-ouest de l´Allemagne. La joie n´avait pas de limites à la radio, sur les routes, dans les maisons de campagne, en un mot, sur tout le territoire. »
Illustration 66 Moi-même avec ma première fille Eva en 1944
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Illustration 67 Notre première demeure à Lenhovda le 4 décembre 1943. Moi-même, mon mari Åke et ma belle-mère Stina.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Page 41
La Norvège espéra bientôt suivre la même voie puis la guerre sembla s´engourdir. Le 5 mai était un grand jour au Danemark. Les cloches des églises s´entendaient tôt le matin, entre 7 et 8 heures, dans tout le Danemark pendant que la Suède connaissait un pavoisement général. Les drapeaux flottaient partout. Les programmes radiodiffusés étaient en l´honneur du Danemark. À Lenhovda, on hissa le drapeau à l´école.
Le 7 mai, c´était la paix en Europe, la capitulation générale de l´Allemagne, la joie et la gratitude puis les couleurs étaient levées. Stockholm manifestait sa joie et Oslo délirait. A Copenhague, c´était complètement fou. On fêtait la journée en compagnie de la radio. »
Ulla continue son histoire : « Le point noir de la famille était la disparition de mon frère cadet Georg. Il travaillait à l´administration militaire suédoise et sa fonction était d´être présent en Allemagne. Il alla accomplir une mission au moment où tout a sauté près de la frontière franco-allemande. Il faisait la rencontre de déserteurs et d´autres dans un village où il était fait prisonnier par les troupes américaines. Ça a pris du temps avant qu´ils puissent s´informer de son identité sans qu´il eût, pendant ce temps-là, la possibilité de nous en informer à son tour. Il n´a pas pu se faire entendre raison qu´après le mois de juillet.
Ma fille Eva avait un an à cette époque. Ma mère louait une résidence secondaire à Viggbyholm où nous avions l´habitude de séjourner. Mon mari Åke suivait un cours à Stockholm si bien que nous lui tenions compagnie de la mi-juin jusqu´au 20 juillet 1945, après quoi Georg est revenu. Je lui tenait alors compagnie. »
Illustration 68 Georg à Berlin le 17 mai 1944. Il était employé dans l´administration de l´armée, accomplissant une mission en Allemagne en 1945, au même moment où il fut prisonnier par les forces américaines. Il était emprisonné durant quelques mois avant d´être relaché. Sa famille en Suède ne savait pas où il se trouvait car il ne pouvait pas se mettre en rapport avec eux .
Photo : M. Maranian, Berlin.
Des archives de la famille von Krusenstierna, KLM.
Page. 42
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire